God fortsättning!

Att samtliga har potential för rejäl kursstegring är förstås inte detsamma som att de i själva verket måste bli kursvinnare. Ibland kan det nämligen krävas särskilda faktorer för att ett positivt scenario ska materialiseras. Risknivån är således generellt sett högre än snittet och som grupp betraktat är aktierna ofta starkt beroende av marknadens riskvilja. Hur det blir med den saken under 2025 är ännu inte helt givet.

Som läget ser ut just nu tycks marknaden vela kring vartåt det lutar. Upp- och nedgångar avlöser varandra och någon tydlig trend har varit svår att urskilja. Till det kan dessutom läggas till att det i tidigare krönikor omnämnda ”Santa Claus Rallyt” bestående av sju handelsdagar (24/12-3/1) bjöd även i år på nedgång om 0,8% (S&P 500). Det är normalt sett ingen bra indikation för det kommande börsåret men som vi alla vet har samtliga regler sina undantag. Just fjolåret var de facto ett sådant då S&P 500 backade med -0,9% under motsvarande sjudagarsperiod (2023/2024) medan börsåret summerades till finfina +23,8%.  

Att sia om framtiden är alltid svårt då den typen av prognoser bygger på den information som finns tillgänglig idag. Bilden förändras som bekant dagligen och föranleder kontinuerliga justeringar av färdkartan framåt. Med den brasklappen inkastad har 2025 trots allt goda förutsättningar att bli ett bra börsår. Faktum är att läget till mångt och mycket påminner om vad som gällde inför fjolåret.

För exakt ett år sedan trodde nämligen majoriteten av bedömarna att den amerikanska ekonomin skulle bromsa in medan exempelvis kinesisk och inte minst europeisk dito skulle vända upp. Så blev inte alls fallet. I Kina fortsatte ekonomin att gå på sparlåga medan lågkonjunkturen i Europa förvärrades ju längre året gick. I USA förblev konjunkturen däremot stark vilket till viss del kan tillskrivas Bidenadministrationen som fortsatte att elda på ekonomin med substantiella budgetunderskott.

Konsekvensen av ovanstående blev följaktligen att de amerikanska börserna, än en gång, har outperformat de flesta övriga börser och i synnerhet Stockholmsdito som ju är det centrala för vår del. Medan OMXSPI-index har stigit med ca 20% under de två senaste åren (2023-2024) har S&P 500 ökat med dryga 50%. En signifikant skillnad förstås och den stora frågan här och nu är om 2025 blir året då gapet kommer minska?

Hoppet sägs alltid vara det sista som överger en men spontant är det just nu svårt att se vad som skulle föranleda kraftigt förändrade kapitalflöden till ”lilla” Sveriges favör. Förvisso är det inte helt omöjligt att den amerikanska ekonomin svalnar eller mjuklandar i år vilket ju är FEDs ”våta dröm”. Skulle det gå i samklang med stimulansdriven uppgång i Kina kan det mycket väl ge välbehövlig knuff även åt Europa som ju till viss del är beroende av att de kinesiska hjulen snurrar snabbare än vad som nu är fallet.

Brasklappen här är förstås att det på område efter område börjar bli allt svårare för europeiska bolag att konkurrera med kinesisk industri. 2024 blev året då europeisk fordonsindustri blev smärtsamt medveten om det. Inte den första industrigrenen och dessvärre sannolikt inte den sista. En amerikansk mjuklandning kan med andra ord fortfarande innebära högre tillväxt än vad vi får se i Europa och då i synnerhet dess (forna?) lok Tyskland som just nu brottas med en mängd olika problem i spåren av de vägval man har gjort tidigare.

Skulle den amerikanska ekonomi försvagas så pass mycket att den någon gång under året går in i recession som ju en hel del bedömare trodde var oundviklig om inte redan 2023 så definitivt under 2024 men som uteblivit fram till nu, kan det förstås medföra kapitalflykt. Vart kapitalet kan tänkas söka sig i ett sådant skede är däremot svårare att gissa. Av ren erfarenhet vet vi att om USA-börserna drabbas av en svacka så går den sällan obemärkt förbi världens övriga börser med undantag från fastlands Kina som tenderar att leva sitt egna liv (men som för många är och kanske förblir oinvesterbart). Det kan med andra ord mycket väl medföra att även Stockholmsbörsen följer eventuell börssvaghet i USA trots att vi inte deltog i det amerikanska rallyt under de två senaste åren.

Önskescenariot för det nyss inledda börsåret vore därför att den amerikanska ekonomin fortsätter att tuffa på samtidigt som både Kina och Europa får upp ångan. I det förstnämnda fallet tror jag definitivt att förutsättningarna är goda om nu inte Trump och Xi råkar i luven på varandra på ett sätt som skapar en handelskonflikt som de båda administrationerna inte lyckas lösa. Den risken är förstås hög men kanske inte så hög som många tycks utgå ifrån så länge som åtminstone Elon Musk förblir en av Donald Trumps förtrogna. Han om någon vet hur viktig den kinesiska marknaden är för amerikanska företag (och då inte minst hans egna Tesla). Att tonläget stundtals lär vara högt får vi dessvärre lära oss leva med däremot. Båda harrarna är frispråkiga (inte minst på den sociala medieplattformen Twitter, eller X som den numera heter) och kommer säkert orsaka en och annan mediestorm. Det har de ju redan lyckats med och då har Donald Trump inte ens tillträtt sitt ämbete.

För Europas del torde fred i Ukraina framstå som en joker i leken. Utöver att det skulle avsluta det onödiga mänskliga lidandet skulle det troligtvis även minska den geopolitiska spänningen avsevärt och därigenom ta bort en del av riskpremien som vilar över Europa. Ett sådant besked skulle därtill kunna tänkas leda till en hel del penningpolitiska stimulanser som en konsekvens av bl.a. lägre inflationsrisk som har hämmat den typen av åtgärder hittills.

För svenskt vidkommande väntar ett år med både lägre skatter och lägre räntor. Det borde båda gott allt annat lika åtminstone för alla dem som behåller sina jobb. Om det sedan räcker för att få igång den svenska ekonomin ur en tämligen långvarig dvala återstår ännu att se. Så här långt tycks den positiva effekten ha uteblivit men förutsättningar torde kvarstå i takt som köpkraften återställs. Sveriges inbyggda räntekänslighet har gjort att vi var först in i räntekrisen och borde därför också vara först ur densamma.

Hör man till dem som gärna ser glaset som halvfullt snarare än tvärtom finns det tveklöst skäl till det. Detsamma gäller även för motsatsen vilket dysterkvistarna ofta passar på att påpeka. Men att svartmåla utsikterna så här i början på ett år låter sig inte göras. Låt oss därför fokusera på möjligheterna genom att konstatera att den genomsnittliga utvecklingen för Stockholmsbörsen har varit 10,9% sedan 1996. 2025 har åtminstone förutsättningar att bli ett bättre år än genomsnittet. Om det sedan blir det får som vanligt framtiden utvisa.