Grönt är skönt
Nog ser det ut som om 2021 har inletts i samma goda anda som 2020 avslutades. I grund och botten är det inte särskilt märkligt egentligen.
Så har det faktiskt sett ut historiskt sett vilket jag också påpekat i mina spalter vid en rad tillfällen (allt för många?). Det har nämligen snarare varit regel än undantag att börsen presterat väl efter att den s.k. midvinterrekylen ebbat ut (perioden 5-8/12 till 18/20 december). Under de åren då den senast nämnda har varit skral (eller gått i sidled som ifjol) har det allt som oftast utmynnat i stark rörelse över Jul, Nyår och Trettonhelgen.
I det korta perspektivet (veckor) känns det onekligen som om det positiva förhållandet mellan risk/reward har minskat drastiskt. Börsen har en tendens att röra sig i vågor och efter stark uppgång borde det bli dags för om inte rekyl så i alla fall någon form av andhämtningspaus eller sidledes korrigering á la den vi fick se under decembers första halva. Ser man i ett längre perspektiv (månader) är de underliggande förutsättningarna exakt desamma som de som har drivit marknaden fram till nu.
Självklart är marknaden idag om inte väldigt dyr så i varje fall dyr. Inte tu tal om det. En del väljer till och med att likna det vid en bubbla a la 1999–2000. Jag har själv i mina krönikor pekat på en rad likheter med det vad som försiggick då. För inte saknas det paralleller. Det som samtidigt skiljer de båda perioderna åt är dagens nivå på stimulanser samt det oerhört låga ränteläget.
De flesta som ger sig i kast med fundamentala bolagsvärderingar idag använder 3,5-4% som någon form av riskfri ränta i sina modeller. Nivåer som vi inte sett på väldigt, väldigt länge. Skulle man sänka dem till drygt 1% som ju 10 årsräntan ligger på i USA, skulle betydligt högre priser kunna motiveras. Det är uppenbarligen så som placerarkollektivet resonerar idag. Hellre dyra aktier än ännu dyrare obligationer eller för den delen ”cash” vars mängd (och därmed även värde) urholkas i ett rasande tempo när centralbankernas digitala sedelpressar går varma.
Den sektorn som uppenbarligen har ”ballat ur” är hållbarhetsplaceringar. Triggern här sägs ha varit Joe Bidens seger i det amerikanska valet som förstärktes av att Demokraterna även fick majoritet i kongressen efter att resultaten från omval i Georgia blivit klara. Men riktigt så enkelt är det inte. Hållbarhetshaussen har pågått längre än så. För tittar man på ett likaviktat index av de fem allra största nordiska ESG-bolagen (Neste, Nibe, Tomra, Vestas och Örsted) har det ökat med 85% under 2020*. En uppgång som i sin helhet kan tillskrivas s.k. multipelexpansion och inte stigande vinster. Det genomsnittliga P/E talet bland dessa närmar sig nämligen 50 (* källa: Ålandsbankens morgonbrev)
Värt att påpeka är att just ovan nämnda bolag tjänar pengar något som majoriteten av dagens ESG-kursraketer inte gör. Här finns det istället främst ambitioner att göra det om några år och däri består den tydliga likheten med millennieskiftet och internetföretagen. Det finns säkert en och annan som kommer att infria sina löften, de allra flesta gör det dock inte precis som fallet var med internetföretagen i slutet på 90-talet.
Internet var som bekant ingen fluga och det är nog inte den gröna vågen heller. Men det skulle inte förvåna om de ledande ”greentech företagen” år 2030 var sådana som inte finns idag eller sådana som i dagsläget inte åtnjuter den värsta ”hypen”. Det kan ju vara värt att påminna om att bolag som Google och Facebook grundades i efterdyningarna av millenniekraschen. Microsoft, Apple och även Amazon som har funnits länge fick sin renässans först mot slutet av detta århundrades första decennium. De var definitivt inte drivande i IT-haussen.
Vi som har varit med ett tag vet att 3-5 år i börssammanhang närmast kan liknas vid en evighet. Få vet med någon större tillförlitlighet vad som händer i år eller nästa. Att då blicka fram mot 2025 och teckna in vad som inträffar då kan lite hårdraget jämföras med att spå ur handflatan eller helt enkelt gissa. Om inte annat så har händelserna under 2020 visat det med all önskvärd tydlighet.
Ovanstående skall förstås inte tolkas som att jag vill avråda någon från gröna investeringar. Långt ifrån. Grön omställning är definitivt något som är här att stanna. Men för den sakens skull bör man även se till att ens egna investeringar är hållbara över tid. Att betala vad som helst för verksamheter som idag stämplas som gröna (vilket inte är detsamma som att de nödvändigtvis förblir det i alla framtid) är som jag ser det att ta ytterligare ett kliv uppåt på FOMO-stegen. Ju högre upp desto bättre utsikt förstås. Men även fallhöjden blir högre. Det är kul så länge det varar men är kanske inte hållbart över tid.
