I would recommend you: panic

Förhoppningen är förstås att det inte enbart handlar om ett hack i kurvan utan att det något mer positiva klimatet kan bestå ett tag. För nog kan det behövas. Inte enbart för oss aktieintresserade utan även för många företagsledare där ute.

Med stigande räntor och fallande börser har flertalet bolag hamnat i en helt ny verklighet. Obligationsmarknaden har svalnat och vägen till börsen är just nu mer eller mindre helt stängd. Även förutsättningar för att resa kapital har förändrats. Omöjligt är det förstås inte men har i varje fall blivit betydligt svårare än tidigare. Vi ser redan nu att antalet riktade emissioner har minskat markant till fördel för tids- och kostnadskrävande företrädesdito.

Tider då man kunde få in ett par hundra miljoner eller rent av några miljarder på 15–30 minuter via bookbuildning efter börsens stängning tycks höra historien till.  Ett och annat företag kan säkert lyckas med bedriften (se det som styrketecken i sådana fall) men det stora flertalet får se sig om efter andra betydligt mer tidskrävande alternativ såsom just mer klassiska företrädesemissioner. Det i sig behöver förstås inte vara negativt men kräver att bolagsledningar ställer om sina affärsmodeller till det samt rent generellt ser om sitt hus. Det råder knappast någon tvekan kring att marknadsaktörerna studerar balansräkningar betydligt noggrannare än vad de gjorde förr när dessa kunde stärkas ”över natten”.

Idag är vikten av positiva kassaflöden och långsiktiga och kapitalstarka ägare återigen oerhört betydelsefullt. För bolag som saknar vare sig trygga finanser eller starka börsägare är det nog läge att ta till sig rådet som Hugh Hendry (en brittisk hedgefondförvaltare) fällde för drygt 10 år sedan då marknaden oroade sig för det europeiska banksystemet:

”I would recomend you panic”

Att man skall ta in kapital när man kan och inte när man måste är ett obestridligt faktum på aktiemarknaden. De företagsledningar/styrelser som inte har förstått det eller väljer att avvakta i hopp om att ”turbulensen lägger sig” lär med stor sannolikhet bli smärtsamt medvetna om det förr eller senare. Att inte vara tidigt ute kan nämligen kosta dem jobbet/uppdraget.

Under de senaste veckorna har vi redan läst om flertalet emissioner. Soltech Energy är ett bolag som redan har lyckats avsluta sin kapitalanskaffning men flertalet andra är obönhörligen på väg. Det faktum att just Soltech är verksamma i en skållhet bransch (installation av solceller) gjorde att man fick in det önskade beloppet och mer därtill. Övertilldelningsemissionen lockade dock inte alls lika stort intresse som man på förhand hade hoppats. Det om något kan tjänstgöra som viss fingervisning för hur svårt det kan bli för bolag i behov av kapital som saknar starka institutionella ägare och där framtidsutsikterna inte är lika lysande som för solcellsindustrin.

Enbart den här veckan har bolag som Fingerprint (och säkert även minst handfull andra på mindre listor noterade bolag) aviserat att man avser att genomföra kapitalanskaffningar. Den kön lär med all säkerhet växa med tiden. Och med den även konkurrensen om kapital som inte längre är ”gratis”. Dessutom, eller kanske framför allt, finns det ju alltid aktörer som livnär sig på att nysta upp var det finns kapitalbehov och tar position därefter (läs: blankar om det nu finns möjlighet till det).

Istället för att gå i klinch med dem i offentligheten (såsom exempelvis SBB:s VD Illija Batljan gör när han kallar blankarna för kriminella, parasiter, gamar eller vad det nu må vara) är det allra bästa att se om sitt hus i god tid. I annat fall kan ett tvåfrontskrig bli både energi- och kapitalslukande.  Tar man exempelvis Truecaller som är det senaste bolaget som blankarna gett sig på, är dess utgångsläge betydligt bättre. Bolaget saknar skuldsättning, har tvärtom 1,5 miljard i kassan och kan därför utan några större problem stå emot blankarna på ett annat sätt. I det långa loppet blir det ju de fundamentala faktorerna avgörande och givet att man har rätt på sin sida har man åtminstone förutsättningar att gå vinnande ur en sådan strid. Med det sagt vill jag inte på något sätt avföra Viceroys rapport som grundlös.

Blankning som fenomen finns det förstås många åsikter om. En sak är dock säker, att ta negativa positioner kräver i regel betydligt större research då risken är så mycket större. Blir det fel kan ju förlusten bli i det närmaste oändlig. Detta är troligtvis huvudargumentet till varför man bör ta den typen av handel på allvar. Blankare har långt ifrån alltid rätt men är i regel pålästa. En negativ position behöver inte heller vara detsamma som att man har upptäckt några felaktigheter utan bygger som oftast på att man köper en annan sektoraktie istället.  

Med det sagt är blankningen som fenomen naturligtvis inte problemfri och därför tycker åtminstone jag att det borde finnas någon form av redovisningsplikt/register över samtliga positioner och inte enbart sådana som överstiger viss andel såsom fallet är idag vilket leder till att aktörer kan gå ihop och på det sättet undvika upptäckt när man bygger positioner. Enbart det faktum att det finns den typen av kryphål som uppenbarligen utnyttjas ökar misstänksamheten och missgynnar transparensen. Detta är dock ett ämne för en helt annan krönika.