Mörkare och kallare nu

Tyvärr även bokstavligt talat då många av oss nu tvingas sänka värmen (eller rättare sagt inte höja tillräckligt mycket) och släcka onödiga lampor för att solidariskt spara energi. En ny tuffare verklighet allt annat lika.

Höstvibbar har vi även fått på börsen när nu vinstvarningarna börjar göra entré. Fyra bara den här veckan och risken är väl påfallande stor att det blir avsevärt mycket mer av den trista varan under de närmaste veckorna. Främst eftersom prognosbilden inte har justerats tillräckligt och verkligheten avviker en del från analytikernas bild vilket ju är det som bolagen allt som oftast får relatera till. Därav bl.a. förekomsten av s.k. ”analytikermassage” som ju i grund och botten skulle kunna likställas med en vinstvarning fast mot en utvald skara mottagare.

Det positiva i kråksången är förstås aktiemarknadens framåtblickande karaktär. Vinstvarningar från bolag som Electrolux eller Essity kommer därför inte som någon större överraskning (Electrolux steg till och med på beskedet). Att sämre tider för dem (liksom för stor del andra bolag där ute) skulle komma har vi kunnat se. Stockholmsbörsen har ju fallit med 25–30% av en anledning. Förvisso är en del av nedgången beroende på den eufori som rådde 2021 då index steg med 35% men utan tvekan står den förväntade ekonomiska nedgången som en konsekvens av dels inflationen dels geopolitiska spänningar, för resten.

Den stora frågan är förstås om nedgången hittills är av tillräcklig magnitud eller om den egentligen bara börjat eller kanske kommit halvvägs? Ni som har följt mina spalter minns säkert att jag redan tidigare framfört att min magkänsla säger att det kanske kan bli värre innan det blir bättre. Det bör dock påpekas att det inte är annat än ren gissning som i huvudsak baseras på min tro på att de obalanser som centralbankerna blåste upp med sina enorma stimulanser i spåren av pandemin (samtidigt som politikerna stängde ned stora delar av världen) torde ta längre tid än ett drygt halvår att värka ut. I synnerhet som man nu vänt på klacken och verkar ha bestämt sig för att driva på åt andra hållet ”no matter what”.

Veckans inflationsstatistik där kärn-inflationen i USA uppmättes till 6,3% (5,9% i juli) innebär att vi med största sannolikhet får en ny (sista?) monsterhöjning från FED i samband med nästa veckas möte. Väl därefter avser man som bekant även att inleda sitt QT-program (motsats till QE) vilket i sig borde få en åtstramande effekt. Eventuella höjningar framgent torde därför bli av mindre magnitud (0,25–0,5%) och nedtrappningen som sådan kan mycket väl stoppa dollarns framfart givet att inga nya geopolitiska oroshärdar av något slag tillkommer.

Ovanstående torde möjligtvis tala för att åtminstone de s.k. tillväxtbolagen kan vara på väg mot någon form av bottenkänning. Det är ingen hemlighet att techaktier började tappa redan tidigt under 2021, dvs betydligt tidigare än vad övriga marknaden gjorde. I många fall har nedgångsfasen där pågått i 1,5 år vilket framstår som en mer naturlig ”korrektionsperiod” efter att ”bubblan spruckit”. Även om det inte finns några regler för hur länge sådana perioder bör pågå vore det inte det minsta konstigt om aktier som var först med att vända ned också bottnade först.

Varken jag eller någon annan vet förstås när en eventuell botten nås. Att pricka sådana handlar nog mer om tur än skicklighet. Med det sagt finns det förstås sätt att försöka underlätta för sig själv att navigera under stormperioder. Min tekniska trendmodell som jag (för?) ofta återkommer till är exempelvis en sådan. Men det finns även andra sätt. Just i år har ett par sådana fungerat riktigt bra.

Den första bygger på amerikanska optionslösen som ju inträffar månatligen (exempelvis nu på fredag). Hittills har det snarare varit regel än undantag att börsen pressats inför för att därefter bjuda på en stark återhämtning veckan därpå. Om så blir fallet även denna gång vet jag förstås inte. Helt osannolikt är det dock inte, i synnerhet som vi nu också har ett FED möte att ta hänsyn till. Hittills i år har samtliga möten där räntan har höjts paradoxalt nog medfört rejäla kursrallyn. Tala om en upp och ned vänd värld.

Ett annat intressant mönster som jag uppmärksammat inom ramen för mina krönikor är 30-dagars cykeln som har medfört att vi har fått signifikanta toppar/bottnar i anslutning till månadsskiften. Så även nu senast som framgår av grafen nedan. Det faktum att sommarupprekylens absoluta topp inträffade 17 augusti skulle därtill kunna peka på att börsen kan söka sig mot en lågpunkt just i anslutning till optionslösen i USA (16–19/9) för att därifrån föra index mot en ny temporär (?) topp i anslutning till kommande månadsskifte. Ovanstående är förstås ingen prognos utan snarare ett försök att navigera med hjälp av de mönster som jag har noterat i marknaden i år. Ta det för vad det är. Andra halvan av september har ju trots allt inte varit särdeles kul historiskt sett.