Tsunami

Börsuppgången de senaste veckorna har mycket riktigt fått en del ledningar att passa på att ta fram emissionshåven. Mot bakgrund av den nu rådande verkligheten är det tveklöst rätt strategi även om det kan tyckas väl sent. En bra företagsledning ser alltid till att säkra kapital när man kan och inte när man måste. Nu är det dock som det är varför det inte förvånar alls att antalet emissionsbesked ser ut att öka exponentiellt för närvarande. De som fortsätter vänta i hopp om att tiderna blir bättre kan vänta för länge och i värsta fall kanske förgäves (för dem).

Börsens tilltagande optimism under oktober och november till trots har läget i den verkliga ekonomin gått från dåligt till sämre. För svenskt vidkommande i alla fall. De senaste veckorna har vi exempelvis kunnat läsa att den stora varselvågen som många bedömare har varnat för tidigare, nu har nått landet. Enligt statistik från Arbetsförmedlingen har nära 5 700 personer varslats om uppsägning under förra månaden. Det är mer än dubbelt så många som under en genomsnittlig månad då ca 2 000 personer varslas och nära 15% fler än vad som fick samma trista besked i oktober. Antalet varslade i Q4 uppgår därmed så här långt till drygt 10 500 personer.

Lika nedslående är statistiken över antalet konkurser. Enbart under november försattes nämligen 774 bolag i konkurs vilket uppges vara den näst högsta siffran på 25 år. 97 av dem (drygt 12%) i Skåne som ju ligger i den allra sydligaste delen av landet och som också är den delen som är allra mest utsatt för de höga elpriserna. Givet att vi just i detta nu bevittnar elprisets återgång till rekordnivåer från tidigare i år lär facit under de kommande månaderna inte bli särskilt mycket bättre. Snarare tvärtom. Som läget är nu verkar det nämligen inte finnas något hopp för företagarna i söder att få ta del av det utlovade elstödet som många säkert hade hoppats på. Regeringen tycks nämligen ha beslutat att privatpersonerna får gå före och även det först någon gång i februari.

Varför man prioriterar privatpersoner före företagen är förstås en berättigad fråga. Jag vill inte vara så pass cynisk som att påstå att det handlar om vilka som röstar, men nog undrar man. För rent krasst borde företagen vara det allra viktigaste att värna om i detta skede. Det är trots allt dessa som ger människor arbetstillfällen. Utan jobb lär möjligheten för vanligt folk att klara av att betala högre elkostnader och bolåneräntor inte öka. Personligen förvånas jag om varför man inte väljer att sänka elskatten i detta läge då det skulle påverka alla i motsvarande grad till förbrukningens nivå. Istället lär skattenivån räknas upp med inflationen (ca 9%) från årsskiftet. Det gör antagligen inte lönerna om jag får gissa.  

Nu är det dock som det är och faktum är att utvecklingen inte enbart är av ondo. De senaste dryga tio åren då riskkapitalet nästan har varit gratis har oerhört många bolag startats. En del av dem har blivit framgångsrika och är numera självgående. Andras existensberättigande har utgjorts av det enkla faktum att pengarna har varit gratis. När förutsättningar nu har förändrats blir affärsmodeller som inte lett till positiva kassaflöden dödsdömda. Har man inte lyckats uppvisa positiva kassaflöden under en period med nollränta lär ju sannolikheten för det inte öka när kapitalkostnaden har stigit (och övriga kostnader likaså). I de fall ingen vill stötta dem med nytt kapital (vilket nog dessvärre lär bli allt vanligare) blir konkursen den enda utvägen.

Det är förstås oerhört trist men innebär samtidigt att marknadsteorin får uppleva någon form av renässans. De svaga företagen med mer eller mindre ohållbara affärsmodeller slåss ut medan de livsdugliga bolagen som har anpassat sig till verkligheten i tid blir kvar och starkare eftersom de nu får ta över de utslagnas marknadsandelar alternativt köpa dem för en relativt billig peng. Ett exempel på det senast nämnda fick vi i veckan när Bonnier har lagt bud på Readly som värderar bolaget till en bråkdel av vad som gällde så sent som för två år sedan (IPO).

Har man varit med hela vägen ned i Readly är det förstås oerhört trist trots att premien anges till ca 60%. Samtidigt är frågan trots allt om det som sker inte är det bästa möjliga utfallet för bolag som Readly och dess möjlighet att överleva. Alternativet vore ju att försöka ta in kapital från befintliga eller nya ägare vilket sannolikt inte skulle vara det allra enklaste då man hittills inte varit i närheten av att tjäna pengar. Det är inte kring den typen av bolag som investerarna flockas just nu i den mån de överhuvudtaget är intresserade av att investera. För aktieägare som inte vill eller kan delta i en företrädesemission hade det medfört rejäl utspädning, värdetapp (se bara på marknadens reaktion i SmartEye i veckan, -38%) och för den sakens skull inte garanterat överlevnaden heller. Det finns en rad exempel redan nu på genomförda emissioner där bolagen har fått in mindre än hälften av det sökta kapitalet. Det lär inte bli enklare med tiden. Och tittar man på de mindre listorna finns det ett uppsjö företag som inte har kassaflöden som räcker till för att driva den egna rörelsen vidare så pass lång tid som kan behövas tills man är på ”grön kvist”. När kampen och kapitalet nu hårdnar kan ett och annat av dem tvingas kasta in handduken. Se upp.