Veckan i backspegeln… v05

För faktum är att fyra av årets fem inledande veckor har bjudit på uppgångar medan OMXSPI backade med 0,8% i samband med den hittills svagaste börsveckan. Torsdagens uppgång om 4,2% var samtidigt den bästa börsdagen sedan 11 oktober då OMXSPI ökade med 4,3%. Happy days are here again?

FED watch… Veckans börsuppgång inträffade i spåren av FED:s räntebesked där räntan förvisso höjdes som väntat med 0,25% men där Jerome Powell för första gången någonsin talade brett om deflationistiska tendenser. Huruvida detta skall tolkas som att veckans räntehöjning faktiskt var den sista i ordningen tvistar de lärde om som bäst just nu. Helt omöjligt är det faktiskt inte och bara det skapar ju viss grogrund för optimism. Fredagens oväntat starka arbetsmarknadsstatistik (arbetslöshet på 3,4% och drygt 500 000 nyskapade jobb) talar i och för sig emot det.

Deflation… Och på tal om just deflation. Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när jag läste beskedet att chiptillverkaren Intel tänker sänka anställdas löner (!). Sänkningen sägs ligga på mellan 5% av grundlönen för anställda på medelnivå och 10–15% för högre chefer. VD Pat Gelsingers arvode sänks med hela 25% men att de amerikanska bolagens chefer tjänar rejält med pengar vet vi alla. Goldman Sachs VD gick exempelvis nyligen med på en lönesänkning motsvarande ca 30%. Men även efter den tjänar han en bit över en kvarts miljard kronor (ca 300 Mkr). Per år. Drabbar ingen fattig med andra ord.

Våras för tech…  En eventuell paus i räntehöjningarna är förstås ljuv musik i utsvultna tillväxtinvesterarnas öron. Mycket riktigt var det också just Nasdaq som reagerade allra kraftigast efter Jerome Powells presskonferens. Techoptimismen har även varit synlig i reaktionerna på rapporter från exempelvis Meta (+22%) men även svenska Spotify (+12%). Det senare nämnda bolaget stoltserar numera med drygt 200 miljoner (!) betalande abonnenter vilket motsvarar 2,5% av världens befolkning. En enastående bedrift minst sagt. Lika anmärkningsvärt, men tyvärr i ordets negativa betydelse, är det faktum att man trots den breda uppslutningen inte tjänar pengar.

Erkännande… Och apropå tillväxthausse. En aktie som fick någon form av renässans i veckan var investmentbolaget Kinnevik som med sina satsningar på digitala vinnare (läs: förlustbringande techbolag) inte var någon marknadsfavorit ifjol. Aktien steg nämligen 17% i spåren av bokslutskommunikén trots att VD Ganev erkände att merparten av genomförda investeringar tycks bära fiaskostämpel. Så här skrev han nämligen i sitt VD ord:

”(…)Det är ett oundvikligt faktum att när det kommer till investeringar i unga tillväxtbolag kommer ett fåtal av investeringarna generera den absoluta merparten av avkastningen. Under 2023 förväntar vi oss att det förhållandet blir än mer tydligt (…)”

Transparens… Om FED börjar närma sig slutet på räntehöjningscykeln så är läget mer osäkert i Europa. Här höjde ECB med 0,5% till 2,50% och påpekade att man avser att höja med ytterligare 0,5% i mars. Vad som händer därefter blir beroende av inkommande makroekonomisk data. Marknaden tycks ha tolkat beskedet som att räntan kan komma att toppa kring just 3%. Om så verkligen sker låter jag vara osagt men nog sänder det i alla fall en viss signal till den svenska Riksbanken som ju har färre inplanerade möten i år. Det svenska räntebeskedet presenteras nästa vecka. Väntat är en höjning med 0,5%.

Milda makter… Den gångna veckan var inte kul för Humanas aktieägare. Beskedet att IVO väljer att dra in bolagets tillstånd att bedriva verksamhet inom personlig assistans slog ned som en bomb. Det är första gången något liknande sker sedan HQ och därefter Carnegie förlorade sina banktillstånd. Beskedet från myndigheten var lika glasklart som tragiskt. Verksamheten skall upphöra 10 februari (nästa vecka!). Anledningen till beslutet är återkommande missförhållanden som ej har rättats till men även systematiskt fusk med ersättningarna samt faktum att man anställer människor utan giltigt arbetstillstånd.

Inhibition… Från Humanas håll ställer man sig (givetvis) frågande till myndighetens beslut. Uppenbarligen trodde man inte att saker och ting skulle ta den typen av vändning. Vanskötsel till trots. Av kommentarerna att döma var det nästintill IVO som egentligen var boven här. Det man hoppas på nu är att få bedriva verksamheten fram tills ärendet prövas i rättslig instans. Givet hur många personer som påverkas av beslutet (både vårdgivare och inte minst brukare) är det högst troligt att man får igenom inhibitionsbegäran (det enda positiva i hela den härvan är att vi har fått lära oss ett nytt ords innebörd). Oavsett om så blir fallet eller ej är förtroendet för bolaget och ledningen så pass illa tilltygat att det sannolikt blir betydligt tuffare att bedriva verksamheten framgent. Och med all rätt. De anklagelser som IVO har riktat mot bolaget är synnerligen allvarliga och besvärande. De svärtar dessutom ned hela den privata vårdsektorn. Diskussionen kring de s.k. välfärdsbolagen lär sannolikt åter blossa upp när uppståndelserna kring ålfiske och Sveriges NATO-ansökan har lagt sig.

Gott om flis… H&M var ett av fåtalet storbolag som levererade en riktig besvikelse till rapport. Aktien klarade sig trots det ganska bra eftersom marknaden valde att fokusera på (osäkra?) framåtblickande prognoser snarare än historiska utfall. Dessutom överraskade bolaget med att behålla utdelningen (6,50 kr) motsvarande tre gånger fjolårets sammantagna vinst (2,16 kr). En smula märkligt kan man tycka givet omständigheterna. Men märkligheterna stannar inte där. Styrelsen föreslår också ett nytt återköpsprogram på 3 miljarder kronor vilket innebär att kassakistan i stort sett töms på pengar. Men vad gör det när man har en kassastinn huvudägare? Under veckan drog familjen Persson igång ett eget återköpsprogram och köpte aktier för 1,4 miljarder.