Veckan i backspegeln… v10
Same, same… Den gångna veckan var ännu en i raden då det mesta kretsade kring stigande räntor. Jerome Powells framträdande framför den amerikanska kongressen skingrade inte orosmolnen utan tvärtom spädde på oron ytterligare.
Förvisso hade inte centralbankschefen något nytt att säga då han inväntade viktig statistik men betonade samtidigt att den data som inkommit sedan senaste FED-mötet antydde att räntorna riskerade att höjas mer än vad man tidigare hade antagit. Det räckte för att kyla av optimismen.
Värderingsmodeller… För utomstående kan det givetvis tyckas märkligt att marknaden reagerar så pass kraftigt på den här typen av uttalanden. Samtidigt måste man komma ihåg att räntan är en nyckelparameter för aktievärderingar. När den var kring noll sattes således flertalet regler ur spel vilket fick de räntekänsliga tillväxtbolagens aktier att ”go bananas”. Men det var då det. Idag är förutsättningarna helt annorlunda. Den amerikanska räntan har höjts med snart fem procentenheter och den topp som tycktes ha skymtats uppåt 5,25–5,50% ser nu ut att ha förflyttat sig mot 5,50-5-75%. Det motsvarar 2–4 höjningar till om man utgår ifrån att man höjer med antingen 0,25 eller 0,50% per möte.
NFP… En av två viktiga datapunkter som Powell och hans kollegor på FED inväntade var arbetsmarknadsstatistiken som publicerades under fredagen. Efter den enorma överraskningen månaden innan (drygt 500 000 nya jobb) var osäkerheten tämligen stor inför februarisiffrorna. Utfallet om 311 000 visade sig ännu en gång vara högre än förväntningarna (ca 225 000). Arbetslösheten ökade trots det till 3,6% jämfört med 3,4% föregående månad. Löneinflationen uppmättes till 4,6% i årstakt (4,4% i januari).
Valfläsk… Det som återstår nu inför nästa räntebesked är inflationssiffran nästa vecka. Förra månadens utfall där inflationen landade på 6,5% blev en besvikelse för marknaden. Det var trots det ett lägre utfall än månaden innan. Den trenden tror jag borde fortsätta som en följd av de högre baseffekter jag omnämnt tidigare. Det intressanta i sammanhanget är dock att medan FED fortsätter kampen mot inflationen tycks USA:s president Joe Biden vilja föreslå en lönehöjning på 5,2% för federalt anställda. Det rimmar ganska illa med centralbankens ansträngningar och motsvarar faktiskt den högsta ökningen sedan Jimmy Carter var president för 40 år sedan. Även den höjningen ägde rum under presidentens sista presidentår (den nya högre lönen skulle gälla för budgetåret som startar den 1 oktober, och träda i kraft under januari nästa år).
Other peoples money… Antar att få läsare fram till den här veckan hade hört talas om en amerikansk nischbank vid namn SVB Financial. Inte undra på det, jag själv hade aldrig hört talas om den. Men det hade tydligen förvaltarna på Alecta gjort eftersom de valde att sälja pensionsbolagets innehav i svenska Handelsbanken och Swedbank till förmån för just bl.a. SVB som tydligen lånar ut pengar till främst start ups i Sillicon Valley. De svenska bankerna bedömdes lite väl tråkiga vilket de facto är precis vad en bank allra helst skall vara. Och visst, nog blev det betydligt mer spännande med den amerikanska bankens aktie. När det blev klart att man behöver påfyllning av kapital rasade aktien med 60%. Vips och med det försvann betydligt mer än en handfull miljarder svenska pensionspengar. För spänningens skull.
Subtech… SVB:s kollaps spred sig förstås snabbt till banksektorn världen över. En del bedömare jämförde magplasket med det som inträffade i Bear Sterns i spåren av subprime och menar därför att USA skulle kunna stå inför en ny Lehman-moment. Som läget är nu känns det kanske lite väl överdrivet. SVB är en förhållandevis liten bank (tillhörde dock de 20 största) som inte uppfattas som kritisk. Det man är rädd för är förstås eventuella spridningseffekter. Det brukar nämligen ta tid att få klarhet i vem som sitter med Svarte Petter. Den kraftiga nedgången i banksektorn är en avspegling av just det. Marknaden säljer först och frågar senare samtidigt som domedagsscenarion målas upp.
Solen skiner… En av veckans stora vinnare var solenergikoncernen Soltech vars aktie steg med drygt 40% som mest. Av kursuppgången att döma hade man kunnat tro att uppgången berodde på antingen extremt stora order eller uppköpsspekulationer. Så var dock inte fallet. Anledningen var så simpel som en uppdragsanalys där aktien pekades ut som kursdubblare i spåren av ”ett extremt starkt Q4”. En analys som sedermera kablades ut i alla för företaget tillgängliga kanaler. Inget ont om analysen i sig (även om jag själv hade lätt kunnat gå i polemik kring en del av slutsatserna i den) men när kursen reagerar på det här sättet på en ”betald åsikt” finns det alltid en anledning att se upp.
Haveri… En annan anledning att se upp är i samband med nyintroduktioner. Och i synnerhet sådana som äger rum på de mindre listorna. När det för egen del helt okända danska bolaget Meew skulle börsnoteras i veckan visade det sig att bolagets VD saknade den utbildning han uppgav sig ha. En liten detalj kan tyckas men en som snabbt fick ganska långtgående konsekvenser. Först fick han själv sparken sedan sade hela styrelsen upp sig varvid också börsnoteringen stoppades. Det är inte utan anledning som man i småbolagssammanhang säger att ”en liten tuva kan stjälpa hela lasset”.
