Veckan i backspegeln… v19

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1955 (15 maj 2022)

För första gången på oerhört länge (8 månader tror jag någon nämnde) var ”headline” siffran lägre än månaden innan (8,3% i april vs 8,5% i mars). Marknaden trodde dock att nedgången skulle bli större än så vilket fick räntorna att stiga initialt. När dammet väl hade lagt sig sjönk dock den amerikanska 10-åringen till nivåer klart lägre än vad som gällde inför att statistiken publicerades. Därmed kan vi mycket väl ha sett 10-åringen toppa för en tid framöver i höjd med nivåerna där den också toppade 2018 (3,00–3,25%).

Nästa Oroshärd… Är det så att räntan har toppat här och nu (som en följd av att även inflationen har gjort det) så lär sannolikt fokus framgent flyttas från inflation till kommande recession. Det finns ju alltid något att oroa sig för som den legendariske förvaltaren Peter Lynch en gång sade. Ännu så länge finns det förstås inget som tyder på att recession är nära förestående i USA (Europa och Kina är nog på god väg rakt in i en lågkonjunktur) men att tillväxten kommer att mattas är nog ofrånkomligt.

Huvudspåret… Huruvida sedan FED lyckas mjuklanda ekonomin (läs: undvika recession) är förstås en öppen fråga. Sett till hur marknaden utvecklas tyder det mesta på att placerarna inte riktigt tror på detta alternativ. Och säga vad man vill men marknaden har ju ofta rätt (en av de allra bästa ledande indikatorerna där ute). Den är dock ofta lite manodepressiv där det är antingen svart eller vit. Det bör ju påpekas att det genom åren har prisats in otaliga recessioner som sedan aldrig hade materialiserats.

Efter Kurvan… Tittar vi på vår inhemska ankdamm är inflationen fortfarande på väg upp. Enligt statistik som publicerades i veckan har den uppmätts till 6,4% i april jämfört med 6,1% i mars. Rensar man från energi som centralbankerna gärna gör, ökade den till 4,5% (4,1% i mars). Det var klart högre än vad Riksbanken hade förväntat sig för bara två veckor sedan vilket öppnade för spekulationer om en 50-punkters höjning i samband med nästa räntemöte. Omöjligt är det förstås inte men själv tror jag väl på det först när jag ser det. Så sent som i början på veckan nämnde Stefan Ingves att 50-punkters höjningar inte hade diskuterats. Å andra hade han i mitten på januari inte sett något höjningsbehov förrän 2024.

Budyra… Men nog om makro. Veckans stora händelse på hemmaplan var onekligen Phillip Morris bud på Swedish Match. Ett bud som kanske inte är helt oväntat men som i sedvanlig ordning betraktas som för lågt (vilka bud gör inte det?). Med det sagt tror jag ändå att det blir svårt att stoppa det om nu inte någon aktivistfond ger sig in i matchen och driver upp priset lite till. Svenska institutioner lyser av strikta ESG-skäl med sin frånvaro i ägarboken och den enda svenska ägaren bland Top 20 är faktiskt Swedish Match själva. Det säger kanske det mesta om varför utköpet känns som varken oväntat eller onaturligt.

Räddningsplanka… Och på tal om budet ovan. Ett bolag som skulle kunna tänkas bli vinnare på budet är faktiskt byggbolaget Skanska. På senare tid har det spekulerats att byggjätten står näst på tur att ersättas i det börsmässiga finrummet som ju OMXS30-index är. Ersättaren skulle då kunna vara fastighetsbolaget SBB. Sett till hur den aktien har utvecklats är det förstås långt ifrån säkert. Värdet har gått ned kraftigt men den livliga handeln gör att Batljans fastighetsskapelse ändå hör till de allra mest omsatta aktierna. Men nu när Swedish Match ändå ser ut att lämna index under senare delen av detta år öppnas möjlighet för Nasdaq att vänta med indexombalanseringen till årsskiftet. I annat fall uppges Skanska ligga illa till.

Tufft Läge… Och apropå byggbolag. Just nu ser det inte alltför ljust ut för byggbranschen vilket också har fått aktier med sektorsanknytning att kollapsa. Marknaden är som sagt alltid snabb att teckna in värsta möjliga scenario och jagar ofta i flock. Som lägget är nu befarar man tvärnit avseende främst bostadsbyggande. På Balders telefonkonferens i veckan nämnde Erik Selin att bolaget i detta nu ligger lågt med igångsättning av nya projekt som en konsekvens av osäkerhet kring pris, leveranser och tillgång till byggmateriel samt inte minst svårigheten att få byggbolagen att acceptera fastprisåtaganden. Utöver dessa branschspecifika faktorer finns ju även stor osäkerhet kring framtida efterfrågan och finansiella kalkyler med tanke på de snabbt stigande räntorna.

Det Våras För… kyckling? Ja vem vet. Det är säkert fler än jag som har noterat att Scandi Standard har outperformat Stockholmsbörsen på senare tid (+20% senaste månaden). Misstanken inledningsvis var att det fanns placerare som hade ”magkänsla” inför bolagets Q1-rapport. När denna inte såg allt för stark ut samtidigt som kursstyrkan bestod, började frågor om bud dyka upp. Aktien har ju inte haft någon vidare utveckling då den har fallit med ca 35% oavsett om man tittar 1, 2 eller 3 år tillbaka i tiden. I veckan skingrades molnen något när portugisiska Grupo Lusiaves flaggade upp till drygt 10% av kapitalet. Till saken hör att man så sent som i mitten på april hade flaggat för 5% av aktierna. På tre veckors tid har man dubblat sitt ägande och därmed i stort sett själva drivit aktien uppåt. Varför så pass bråttom?