Veckan i backspegeln… v20

Den allra sämsta börsdagen sedan juni 2020. Det säger en del inte minst som vi redan tidigare i år har haft ett par riktigt ”sunkiga” börsdagar. På Nasdaq var nedgången i onsdags ännu större (-5,1%) och faktum är att det är andra gången (!) den här månaden som index noterar kursfall av nämnda magnitud. Och då var ju inte april heller någon direkt munter börsmånad för teknologiaktier som vi alla vet.

Styrka… Börshaveriet i USA till trots har Stockholmsbörsen lyckats hålla sig på rätt sida om nollstrecket under den gångna veckan (+0,2%). OMXSPI-index var faktiskt inte ens nära att tangera tidigare årslägsta. Det kan inte tolkas som annat än relativ styrka. Förvisso uppvisar börsen här hemma fortfarande sämre facit än de amerikanska motsvarigheterna gör från årsskiftet betraktat, men alla former av styrketecken är förstås välkomna och hoppningsingivande.  

Teknikaliteter… Att de amerikanska börserna har fallit just den här veckan kan dock ha sina tekniska förklaringar. I fredags var det nämligen optionslösen och ni minns säkert att jag redan tidigare påpekat att mönstret inför den typen av händelser i regel har varit fallande kurser inför och skarp vändning upp därefter som i traderkretsar benämns som ”turn around tuesday”. Favorit i repris? Man kan i alla fall hoppas och kanske är den svenska börsens relativa styrka en indikation på det?

Buybacks… En faktor som talar för att börsen kan vara på väg mot någon form av lokal botten är dels det starkt negativa sentimentet (se Fear & Greed index), dels det faktum att vi går in i en period då amerikanska bolag inleder återköp. Och det handlar inte om några småsummor direkt. Enligt de uppgifter jag sett finns det klubbade mandat som motsvarar återköp till ett värde på uppemot drygt 4 miljarder dollar per dag fram tills nästa rapportperiod inleds i juli. Om det sedan verkligen köps för så pass mycket pengar eller ej återstår att se. Mandaten sträcker sig ofta över längre tid än enstaka kvartal mellan rapporterna. Men det faktum att kurserna har sjunkit (i vissa fall markant) gör i alla fall inte förutsättningarna sämre. Dessutom kan blotta vetskapen om dessa återköp skapa någon form av ”psykologisk effekt”.

Revansch… Fjolåret var verkligen något av ett ”prövningens år” för svenska biotech- och medtechsektorn med idel trista besked och kurshaverier. Men precis som solen dyker upp efter en tids regnande har det här året bjudit på en rad positiva nyheter. Såväl Bonesupport som Calliditas har fått positiva besked i veckan där det i det förstnämnda fallet handlade om inget mindre än ett FDA-godkännande. Ett ”smalt” sådant men ändå ett tydligt fall framåt. Lägg därtill att även Raysearchs aktiekurs rusade i spåren av en bättre rapport än väntat förra veckan och nog får åtminstone undertecknad en känsla att det nattsvarta sentimentet kanske ljusnar något?

Vårflod av aktier… Ibland glömmer man bort hur viktiga kapitalstarka ägare är. En påminnelse om det fick vi i veckan när Millicoms presenterade sina emissionsvillkor. Bolaget har dragit ut i det längsta med att offentliggöra dem men när beskedet till slut bara dagarna innan teckningsrätterna avskildes blev det klart att utspädningen blir kraftig. Varje aktie ger en teckningsrätt där sju sådana behövs för att teckna en ny aktie för 106 kr (ca 50% rabatt mot gällande pris vid offentliggörandet). Onödigt krångligt förstås och givet avsaknaden av större ägare lär det troligtvis leda till stort utbud av teckningsrätter (och tydligt fallande aktiekurs?). Det kan nog löna sig att försöka fiska upp billiga rätter (normalt sett är de billigast 1–3 dagar innan de slutar handlas, i detta fall 8 juni) eller rent av söka tilldelning utan stöd för dem?  

Orubblig tro… Det hör inte till vanligheterna att en insynsperson säljer 97% (!) av sina aktier och samtidigt bedyrar att dennes tro på bolaget är fortsatt intakt. Så var dock fallet i veckan när Ted Elvhage sålde aktier i Fingerprint Cards till ett värde av 11,5 Mkr. Anledningen till försäljningen var som så ofta förr ”privata finansiella åtaganden”. Huruvida dessa hade påverkats av pågående insidersåtal mot bolagets styrelseordförande Johan Carlström (åklagaren yrkar på fängelse och 5 års näringsförbud, domen faller i slutet av juni) eller av det faktum att den kinesiska mobiltelefonförsäljningen har sjunkit dramatiskt i spåren av nedstängningar i landet (vinstvarning i korten?) förtäljer förstås inte historien. Men helt osannolikt är det nog inte eller?

Pyramidfall… Det sägs att under varje kris finns det någon s.k. ”val” som flyter upp till ytan. Vem eller vilka som kan tänkas bli det den här gången (givet att börsnedgången fortsätter) återstår förstås att se. Kandidater finns det onekligen många såväl här hemma som internationellt. En företeelse som också skulle kunna passa in är hela den spekulativa kryptohaussen som ju har pågått under ett antal år men som tycks ha kulminerat ifjol. Här syftar jag inte så mycket på de etablerade kryptovalutorna som bitcoin eller etherum utan snarare de där tusentals andra som har skapats i kölvattnet av dem med förhoppningen om ”snabba cash”. De senaste veckorna har drömmarna grusats. Någon ”inflationshedge” var de sannerligen inte utan tvärtom tycks de likna vår tids tulpanlökar. Easy come, easy go.