Veckan i backspegeln… v33

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1973 (21 augusti 2022)

När krutröken väl hade lagt sig hade index tappat 1,8%. En tydlig rekyl men inte särdeles farlig sådan om vi beaktar hur stark utvecklingen har varit under en dryg månads tid samt lägger till även det faktum att det var optionsvecka i USA. Majoriteten av sådana har tidigare under året uppvisat negativ utveckling.

Dyr, dyrare, el… Det kanske allra främsta ämnet i veckan har varit skenande elpriser. Det är sannolikt få som tycks ha missat att vi mitt i sommaren har ett prisläge som inte tidigare har inträffat under allra tuffaste vintertid. I alla fall om man, likt undertecknad, bor i södra delen av vårt avlånga land. Att läget är likartat på kontinenten blir förstås föga tröst. I synnerhet som det sannolikt för med sig en rad konsekvenser. Med så pass höga elpriser kan det bli svårt att hålla inflationen i schack. Det i sig kan medföra behov av större räntehöjningar och därmed ytterligare stegrade kostnader.   

Deppigt… Med ovanstående i åtanke är det förstås svårt att tro på annat än att en rejäl lågkonjunktur kan stå för dörren. Kanske inte i världen som sådan men i alla fall i Europa (och därmed även Sverige). För när plånboken blir tunnare så kommer vi tvingas att konsumera mindre. Vare sig vi vill eller ej. Just det tycks vara något som tyska investerare och analytiker har tagit fasta på. När augustisiffran för ZEW-index som mäter förväntningar på ekonomin presenterades i veckan, visade den på ett indexvärde om -55,3 vilket motsvarar nivåerna från 2008 (finanskris) och 2011 (eurokris). Det om något åskådliggör allvaret i situationen som Tyskland (och följaktligen även Europa) tycks befinna sig i dagsläget.

Valfläsk… På hemmaplan går vi snart till val och självfallet blir elpriser ett viktigt slagträ i debatterna. Ett efter ett dyker det upp förslag där de flesta verkar vara mer eller mindre ogenomtänkta. Att på ett eller annat sätt kompensera för stigande priser kan förstås te sig vara befogat men det löser inte själva problemet. Skall priserna bli lägre måste det till att efterfrågan (användningen) minskar och produktionen ökar. Ur krasst ekonomiskt perspektiv bör man således införa incitament för att var och en av oss (samt våra företag) minskar/effektiviserar sin användning och om möjligt bidrar till ökad produktion. Sedan vore det kanske inte fel att sänka såväl elskatten som momsen likt Tyskland vill göra gällande gas (föreslår momssänkning från 19 till 7%). Att erbjuda ett högkostnadsskydd som det talas om från både vänster och höger känns faktiskt kontraproduktivt i det långa loppet.

Politisk risk… Och när jag ändå har slirat in på politik i dessa valtider kan det kanske vara värt att titta på en sektor som skulle kunna påverkas allra mest. Det handlar förstås om välfärdssektorn där såväl skol- som vårdföretag ingår. För den som tror att högersidan avgår med segern öppnas intressanta möjligheter. I det läget torde nämligen den politiska risken minska ganska dramatiskt i stort sett över en natt (11 september). Skulle vänstersidan vinna blir läget förstås ett annat. Frågan är dock om rabatten kan bli så mycket större? Det krävs nämligen en hel del för att konstellationen S+V+MP skall få majoritet i Riksdagen. Utan den lär det nog bli svårt att ”avprivatisera” välfärdssektorerna.

Flykten… Annars har mycket den här veckan återigen kretsat kring rapporter. När semestrar nu är slut väller det in massor av sådana från små- och medelstora bolag som inte hann med att ställa samman sina sifferunderlag i juli. Och precis som tidigare har reaktionerna på dem varit kraftfulla. Storskogen exempelvis har inledningsvis stigit med nära 10% för att avsluta rapportdagen med tapp om 7% och vidare utförslöpa dagarna därefter. Allra värst var kanske ändå reaktionen i Revolution Race som tappade närmare 35% (och fortsatte sedan med ytterligare 9% dagen efter). Här var dock en tämligen ljummen rapport kryddad med oannonserat VD-avhopp. Få placerare tycktes följa devisen att det inte finns någon person som är större än bolaget. Nej, här gällde det uppenbarligen att ta sig ur till vilket pris som helst.

Utmanar kåren… Oväntad blev nog även Danske Banks nedgradering av teknikhandelskoncernen (aka serieförvärvaren) Indutrade. Aktien som under väldigt lång tid har varit både analytikernas och förvaltarnas gunstling stämplades med en säljrekommendation och riktkurs som understeg gällande prisnivå med närmare 10% (211 kr). Snacka om att sticka ut hakan och gå emot så gott som alla andra. Å andra sidan är det faktiskt inte särskilt svårt att förstå analytikern. Aktien har hållit emot tämligen väl i år (-15%) trots att P/E-talet baserat på årets vinst ligger strax under 30. Tittar man historiskt har samma multipel innan pandemin snarare legat tio (10) pinnhål ned. Skulle den söka sig dit ned medan Danske Bank får rätt i sina prognoser avseende nästa årets vinst (8,4 kr) kan nedsidan sträcka sig betydligt djupare än bankens riktkurs.