Veckan i backspegeln… v38
Surt… Vi har en rejält svängig vecka bakom oss. För trots att måndagen slutade med årets näst största ras (-2,8%) så hade Stockholmsbörsen återhämtat nästintill hela nedgången innan den återigen tappade substantiellt under fredagen. Efter tre negativa veckor i följd skall det nu oerhört mycket till för att september inte skall bli årets sämsta börsmånad så här långt.
Trigger… Anledningen till börsbaissen i inledningen av veckan var förstås oron för den kinesiska fastighetsuppföraren Evergrande. Eftersom det har skrivits spaltmeter kring ämnet i veckan (även jag bidrog med några rader i onsdagens tidning) väljer jag att låta bli att fortsätta att älta det nu. Detta inte minst som jag har en stark känsla av att jag får anledning att återkomma till det längre fram.
Tapering… Den kanske viktigaste makroekonomiska händelsen under veckan var de besked som FED skulle komma med. Här kan jag åtminstone konstatera att min tanke om vad som skulle meddelas var någorlunda i linje med utfallet. Att räntan skulle förbli orörd visste förstås alla. På den fronten lär inget ändras än på ett bra tag. Det de flesta väntade på var istället besked om huruvida man skulle inleda neddragning av obligationsköp eller inte. Och här var budskapet precis i linje med mina förutsägelser. FED ser skäl till att gradvis minska stimulanserna men vill avvakta ytterligare ett tag (november?) för att stärkas i uppfattningen att den ekonomiska återhämtningen fortsätter.
Dotplot… En faktor som tilldrog sig stort intresse var den s.k. räntebanan där fler ledamöter spådde en första räntehöjning i slutet av nästa år (en handfull räknade till och med på två räntehöjningar nästa år). Det är en förskjutning med ungefär ett kvartal fram i tiden jämfört med tidigare bedömningar som därmed skulle kunna ses som ett hökaktigt budskap. En sanning med viss modifikation. För det första är ”dotplot” (räntebanan) sällan särskilt träffsäker, för det andra inkluderar den samtliga FED-ledamöters åsikter och således även icke röstande sådana (som ofta vågar sticka ut lite mer när deras röst ändå inte räknas). Som om ovanstående inte var nog så har faktiskt räntemarknaden redan inför FED-mötet börjat inteckna att en första höjning sker i slutet av nästa år. Det är således snarare FED som sakta anpassar sig till marknaden än tvärtom.
Vinstvarningar… Slutet av ett kvartal och inledningen på nästa utgör i regel klassisk vinstvarningssäsong. De första sådana har redan börjat trilla in och många fler lär nog följa. I synnerhet som bolagen just nu kan härleda alla tillkortakommanden på antingen halvledarbrist eller störningar i distributionskedjan. Direkt oväntade är de däremot inte. När Traton vinstvarnade i veckan slutade aktien på plus. Även på den här fronten ligger uppenbarligen marknaden före analytikerna. Det är inte helt utan anledning som jag ofta påpekar att marknaden är den bästa ”ledande indikatorn” som finns att tillgå.
Compounders… Serieförvärvarna har länge varit ett hett investeringstema. Och som brukligt i de lägena har värderingar sakta men säkert höjts. När efterfrågan på kursvinnare ökar, stiger dess aktiekurser. En helt naturlig ekonomisk regel att förhålla sig till. Frågan jag ställer mig är dock om inte den här trenden börjar gå överstyr när allt fler ”investeringscase” säljs in som just framtida serieförvärvare av rang. I förra helgens spalt omnämnde jag Storskogen vars ledning tycks ha funnit drygt 100 000 tänkbara förvärvsobjekt men det finns ju även de som är något mindre extrema.
Favorit i repris?… Nyligen läste jag en analys som pekade ut IT-bolaget KnowIT som en möjlig framtida serieförvärvare där man spådde både 15-20-procentig tillväxttakt under de närmaste 5 åren och därtill även en multipelexpansion i spåren av den. Om så blir fallet eller ej får vi väl avvakta och se. Värt att komma ihåg är dock att just KnowIT en gång i tiden har varit oerhört aktiva på förvärvsfronten. En resa som inte slutade alltför väl och man tvingades lägga om affärsmodellen till att fokusera på organiskt tillväxt. ”This time is different”?
Sminka grisen… Nynoterade Cary Group (mer känt som Ryds Bilglas) är ett annat bolag som såldes in av Nordic Capital som framtida serieförvärvare. Förståeligt för som en sådan ”bör” den förstås åsättas en hög värdering trots att bolaget snarare mer liknar Mekonomen än Addtech eller Indutrade. Ett narrativ som man uppenbarligen lyckades med då aktien steg med 20% första handelsdagen i veckan. Må hända är jag bitter för att jag inte tecknade några aktier men min känsla var att aktien faktiskt inte var särskilt intressant till IPO-kursen (tilldelningen i samband med introduktioner tenderar dessutom landa kring 5 000 kr). Det gör den knappast idag heller. Samtidigt känns risken att teckna aktier som lotsats till börsen av storfinansen (såsom exempelvis Carnegie m fl) närmast obefintlig just nu. Dessa firmor ser nämligen ofta till att introduktionen blir lyckad.
Politisk risk… Något som inte ser ut att vara särskilt lyckat är noteringar av diverse utbildningsföretag. Det var bara några veckor sedan som jag inom ramen för den här spalten nämnde att retoriken mot s.k. ”vinster i välfärden” snart skulle tillta. Och se där, startskottet tycks visst ha gått i veckan då Socialdemokraterna föreslog sin kongress att ta beslut om att stoppa vinstuttaget. Hur det skall gå till vet förstås ingen. Det är svårt att tänka sig att friskolereformen skulle rullas tillbaka. Men det spelar nog ingen större roll för de börsnoterade börsbolagen som går ett tufft retoriskt år till mötes. Att aktierna rent fundamentalt känns prisvärda blir i den typen av lägen mindre intressant när efterfrågan på dem sjunker som en konsekvens av att få placerare vill exponera sig mot den politiska risken som det innebär. Efterfrågemässigt uppstår ett nästintill direkt omvänt läge mot serieförvärvarnas. Paradoxalt nog eftersom de allra flesta utbildningsbolagen är just s.k. serieförvärvare.
