Veckan i backspegeln… v39
Exceptionella tider… Veckans krönika tänkte jag inleda med ett möjligtvis ovanligt men enligt mig ganska träffsäkert citat från ingen mindre än Vladimir Lenin: “There are decades where nothing happens; and there are weeks where decades happen”
2022 har varit ett oerhört utmanande börsår. Men så lever vi också i tider som helt saknar motstycke i modern tid. Krig på europeisk mark som utöver mänsklig tragedi och allmän förödelse även sänder svallvågor över hela energi-Europa, massmobilisering i Ryssland och nu senast sprängda (!) gasledningar i Östersjön. Förvisso sådana som redan har varit avstängda men ändå. Skulle någon ha förutspått allt det här för ett år sedan hade hen definitivt inte ha tagits på allvar. Den här typen av prognoser hade lagts i facket med oseriösa domedagsprofeter. Nu är vi dock här och tänker man efter är det nästan svårt att ta in allt det som just nu händer.
Jordbävning… Som om allt ovanstående saker inte var illa nog tycks marknaden även ha fått en finansiell härdsmälta i UK på halsen. Den nya regeringens beslut att gå fram med ofinansierade skattelättnader mot de allra mest välbeställda har fått pundet att haverera och räntorna skjuta i höjden. Marknadens kraftiga reaktion har fått flera pensionsbolag att hamna i likviditetsmässiga trångmål vilket fick Bank Of England att rycka ut med obligationsköp mitt i pågående inflationsbekämpning. Allt detta i syfte att undgå regelrätt finansiell härdsmälta. Svårt att ta in var det, onekligen.
September… Att septemberbörsen blev (ännu) en trist historia är mot bakgrund av allt ovanstående inte helt oväntat. Tyvärr tycks det historiska mönstret med september som en negativ börsmånad ha upprepats. Nedgången om 7,5% är inte bara klart större än genomsnittet motsvarande -1,2% (från 1996 och framåt och inklusive årets facit) utan dessutom det sämsta utfallet sedan finanskrisen 2008 då nedgången blev 12,5%.
Kvartalet… Det svaga utfallet innebär dessutom att också årets tredje kvartal likt dess två föregångare bjöd på negativ utveckling (-3,8%). Detta trots den oerhört starka utvecklingen i juli (+12%) som tillsammans med mars får stoltsera med att ha varit de enda två positiva börsmånaderna i år. Ett lika uselt facit (2 positiva börsmånader under tre inledande kvartal) är det enbart 2011 som kan matcha.
Trenden… Det faktum att september avslutades nära årslägsta medför förstås att den negativa trend som min egensnickrade trendmodell (baserad på månadens slutvärde i kombination med 12- respektive 24-månaders glidande medelvärden) varnade för i slutet av maj har fått ytterligare bekräftelse. Utöver att index befinner sig söder om de båda indikatorerna tycks även deras inbördes förhållande övergå till negativt numera då det snabbare av medelvärden korsar det långsammare ovanifrån.
Oktober… Låt oss dock inte drunkna i dysterhet. Nog för att läget här och nu inte är allt för uppmuntrande men tittar man framåt så tycks åtminstone oktober historiskt sett inte ha varit en dålig börsmånad. Tvärtom. Sett till historiken över de senaste dryga 25 åren har Stockholmsbörsen avancerat i genomsnitt drygt 1,1%. Facit hade därtill kunnat vara avsevärt mycket bättre om det inte vore för 1997 och 2008 som med sina – 10,5% respektive -17,9% drar ned snittet rejält.
Framförhållning… Nog med tillbakablickar. Låt oss titta framåt istället. Det hör till god ton att bjuda in investerare, analytiker och även medier till kapitalmarknadsdagar. Och givet ofta späckade scheman kan det onekligen vara värt att vara ute i god tid. Frågan är dock om inte Better Collective tar i vad framförhållning beträffar. För när inbjudan skickades ut nyligen till marknadseventet i Köpenhamn blev jag något förundrad när jag skulle lägga in datumet i den egna kalendern: 23 mars 2023 (!). Skönt att det finns någon som tror på en relativt avlägsen framtid givet dagens geopolitiska utveckling.
Politisk risk… God framförhållning kan man däremot inte beskylla den norska regeringen för. Vid en presskonferens i veckan meddelade man att det från och med inledningen på nästa år kommer att utgå en så kallad naturresursskatt för laxindustrin. Skattesatsen kommer landa på 40% av intäkterna, vilket uppges innebära en effektiv skattesats om 62%. Synnerligen märkligt utspel får man väl lov att säga. Vill man inte ha någon framstående laxindustri längre? Eller hade Björn Rosengren helt enkelt rätt när han kring millennieskiftet kallade vårt västra grannland för den sista sovjetstaten?
Veckans vinnare… Låt oss avsluta dagens krönika i starkt positiv anda. I veckan skrevs nämligen historia inom medicinsk utveckling. Jag syftar förstås på det faktum att svenska BioArctic redovisade positiva resultat från sin fas III-studie gällande en bromsmedicin avseende den hemska sjukdomen Alzheimer. Botemedel är det förvisso inte men även fördröjt sjukdomsförlopp är ett enormt framsteg när det i övrigt saknas behandlingar. Stort grattis till bolaget och alla er som vågade tro på dessa goda nyheter. Helt väntade var de nog inte givet kursutvecklingen (+208% i veckan)