Veckan i backspegeln…v47

Helt oväntat är det ändå kanske inte givet tidigare mönster där negativa veckor då optionslösen äger rum tenderar att följas av starkare dito. Som om inte det var nog går vi nu in i en historisk period av positiv utveckling. Thanksgiving med påföljande Black Friday har i regel varit startskottet för en stark månadsskifteseffekt som tenderar att hålla i sig en bit in i december (5/12 +/- två dagar).

Unikt… Vän av ordning frågar förstås vad jag har att grunda ovanstående påstående på? Jo tittar vi på den genomsnittliga dagsutvecklingen på S&P 500 (ja, det finns den typen av data att tillgå) så kännetecknas perioden vi nu har äntrat av en sekvens av 10 påföljande uppgångsdagar (från 23/11 och framåt). En högst ovanlig svit då det är årets längsta sådan. Den period som kommer närmast är månadsskiftet januari/februari som historiskt sett har bjudit på nio uppgångsdagar i genomsnitt.

Sorti… En era är över. Efter 17 år har Riksbankschefen Stefan Ingves deltagit vid sitt sista räntepolicymöte. Konsekvensen av den blev ännu en monsterhöjning på 0,75%. Att räntan skulle höjas var förstås väntat. Givet inflationsutvecklingen är det dessutom svårt att argumentera emot att den just nu ligger på 2,5%. Det är inte högt i absoluta termer och sannolikt lägre än vad som borde vara motiverat givet just rådande inflationstendens. Det man däremot kan ifrågasätta är tidigare minus- och nollräntor som troligtvis är den främsta anledningen till rådande inflationskris. Kriget har förstås spätt på utvecklingen (i synnerhet i Europa) men det är den ökade monetära mängden som är boven i dramat. Ett historiskt misstag som dock, märkligt nog, den avgående riksbankschefen konsekvent vägrar att erkänna (andra gjorde ju likadant). Vet därför inte om han lär vara särskilt saknad.

Början på slutet? … Mönsterhöjningen till trots så steg fastighetsaktier på bred front samtidigt som bankaktierna föll tillbaka. Reaktionen antyder att marknaden vädrar slutet på räntehöjningscykeln vilket mycket väl kan vara rätt. Till skillnad från läget i USA har den svenska detaljhandeln redan knäckts. I Sverige är vi tyvärr högt belånade till rörliga räntor vilket innebär att köpkraften har minskat radikalt under hösten och risken är väl trots allt stor att denna trista trend fortsätter ett tag till. Det positiva i misären är möjligtvis att ekonomin är så starkt beroende av export (till skillnad från exempelvis USA där inhemsk detaljhandel är viktigast). Det gör förhoppningsvis att vår svagare köpkraft inte översätts till lika höga varseltal som annars skulle ha varit fallet. Vi får istället hoppas att våra grannar står pall. De två enskilt viktigaste exportmarknaderna utgörs av Norge och Tyskland som står för 11% vardera av all svensk varuexport.

Allting är relativt… Och än så länge gör de det. För ingen har väl missat årets krigsrubriker där Europa i stort sett skulle duka under inför en stundande energikris. Hur det blir med den saken återstår sannolikt fortfarande att se. Jag noterade dock att just tysk BNP i Q3 ökade med 0,4% jämfört med Q2 och 1,3% jämfört med motsvarande period ifjol. Goda nyheter för vår del givet vad som omnämndes ovan gällande export. Tyska DAX-40 är samtidigt ned ca 8% i år (se veckograf nedan) vilket förvisso är en nedgång men långtifrån av den magnitud som man skulle kunna förvänta sig givet domedagsprofetior tidigare i år. Frågan är vem som får fel här, dysterkvistarna eller börsen?

Absurt…. Låt mig stanna ett tag till kring exportrelaterade ämnen och då specifikt Kina. För tvärtemot vad många tror är export till Kina inte fullt så betydelsefull som handel med våra närliggande europeiska grannar eller för den delen USA. Ifjol stod varuexporten till Kina för drygt 4% av totalsiffran enligt data från SCB. I år lär den kanske bli lägre givet vad som händer där i spåren av nya virusutbrott. Antalet smittade ökar kontinuerligt och enligt medieuppgifter ska nu drygt 400 miljoner människor återigen befinna sig i lockdown. Sanslösa tal om vi beaktar dels det faktum att det motsvarar drygt hälften av Europas totala befolkning (ca 750 miljoner) dels att drygt 85% av de smittade uppges vara mer eller mindre helt symptomfria.

Budkrig? … Rådande kinesisk covidpolicy uppges vara riktigt dåliga nyheter för Apple vars produktion spås drabbas rejält negativt i spåren av det kaos som har uppstått vid dess största tillverkningsanläggning av iPhones. Men bolagets ledning hänger inte läpp för det. Enligt brittiska medier överväger man nu att lägga bud på fotbollslaget Manchester United som tycks ha satts upp på försäljningslistan av dess amerikanska huvudägare, familjen Glazer. Jag får väl erkänna att jag nästintill satte kaffet i vrångstrupen när jag läste nyheten. Nog för att Apple har gott om pengar i kassan men investeringar i fotbollslag har sällan varit särskilt väl allokerade pengar. Snarare tvärtom. Möjligtvis kan uppgifterna om Apples intresse vara ett sätt att trissa upp priset då även saudierna tycks uppvisa köpintresse för laget. Att shejkerna i regel är betydligt mindre priskänsliga än de flesta andra vet vi sedan tidigare. I Embracer var de ju villiga att betala ordentlig kurspremie för en större aktiepost. Så här långt kan man jämföra den affären med köp av fotbollslag. Kursen idag motsvarar ca 40% av vad man betalade så sent som ifjol.