Bråda dagar framför oss
I veckan svors Donald Trump in som Förenta staternas 47:e president. En nyhet som sannolikt få kunnat undkomma då mediebevakningen kring händelsen har varit massivt.
Därav antar jag att de flesta även har hört om flertalet av uppmärksammade dekret som redan trätt i kraft. Säga vad man vill men aldrig förr har nog en presidentkandidat varit så pass väl förberedd som just Donald Trump den här gången.
En del av besluten känns dock bisarra oavsett vad man tycker om Trumps politiska agenda. Att man benådar alla som stormade Capitolium för fyra år sedan, sänder ju otroligt märkliga signaler i den demokratiska delen av världen. Att man häver Högsta domstolens beslut gällande stoppet av TikTok (som möjligtvis kan säljas till hans bundsförvant Elon Musk) är en annan sak som får åtminstone mig att skaka på huvudet. I ljuset av ovanstående blir utgivning av egna ”kryptocoins” faktiskt en parentes trots att även det för lite av löjets skimmer över presidentämbetet.
Nog om mina egna funderingar. Huvudanledningen att jag omnämner ovanstående är att vi med största sannolikhet får göra oss beredda på vilda svängningar om inte under de kommande fyra åren så i varje fall under de inledande 100 dagarna av presidentskapet. Det är en tid som en ny president ofta vill utnyttja att sätta sin politiska prägel något som Donald Trump verkligen redan har visat prov på. Och eftersom det i det här fallet handlar om USA blir det förstås något som kommer följas mycket noga och påverka i synnerhet aktiemarknaden som troligtvis lär reagera på varje utspel som den nya presidentens administration gör. Lägg därtill även mer eller mindre märkliga utspel från personer som Elon Musk och jag antar att vi har bråda dagar framför oss.
Som om allt ovan inte var energikrävande nog har vi precis äntrat en ny rapportperiod som i sig kommer att skapa rejäla rörelser. Rapportreaktioner som förr i tiden kunde resultera i rörelser på 4-5% motsvarar numera 8-10% (Essity kan tas som ett hyfsat aktuellt exempel här) samtidigt som antalet tvåsiffriga procentuella förändringar har ökat avsevärt. Det är förstås oerhört kul om man som placerare är positionerad i rätt riktning men desto tristare om rörelsen går emot en.
Eftersom det väldigt sällan finns verkliga motiv för en kurs att stiga/sjunka med 15-20% på en enskild kvartalsrapport blir liknande rörelser onekligen en smula irriterande. Man skulle nästintill kunna kalla det för kvartalskapitalismen fula tryna som åtminstone i mitt subjektiva (boomer)tycke snarare främjar kortsiktig spekulation än långsiktiga investeringar. Vill det sig riktigt illa kan det även påverka beslutsfattningen hos koncernledningar som av ren och skär självbevarelsedrift (att behålla jobbet) väljer att implementera lösningar som medför kortsiktiga börsframgångar snarare än långsiktigt positiv utveckling. Det känns onekligen lite oroväckande.
Tittar vi till dagsläget noterar vi att OMXS30 nådde upp till ett nytt ATH strax innan rapportperioden har inletts. För OMXSPI-index som ju är ett bredare sådant finns däremot en bit kvar att vandra till rekordnivåer som ju nåddes i början på 2022. Att så är fallet beror förstås på att det är stora internationella bolag som har gynnats av bl.a. starka marknader i USA och Asien samt därtill även haft valutamedvind, har hamnat i investerarvärmen. För mindre, inhemska sådana har det varit betydligt tuffare som en konsekvens av svag svensk konjunktur.
Även OMXSPI har dock haft klart positiv utveckling under januari och faktum är att redan nu har index stigit lika mycket som under 2024 i sin helhet. Huruvida detta är ett tecken på tilltagande kortsiktig riskvilja i spåren av börsutvecklingen i exempelvis USA eller helt enkelt växande förhoppningar om att Sverige lämnar lågkonjunkturen bakom sig återstår ännu att se. Det senare nämnda vore förstås att föredra. Det finns ett gammalt talesätt som förkunnar att det är på väg ur recessioner som förmögenheter skapas och nog ligger det en hel del i det.
Ser man till rapportperioder generellt är det inte ovanligt att dessa följer olika faser. Den första som bygger på förväntningar kan i detta nu anses vara avslutad. Nästa fas definieras i regel av de första inkommande rapporterna. Lyckas dessa infria eller rent av slå marknadens förväntningar (såsom exempelvis Swedbank gjorde i veckan) tenderar det att dra med sig kurserna för övriga sektorbolag. Det i sig innebär samtidigt att de inofficiella förväntningarna på dessa höjs och därför blir det också betydligt svårare för dem att överraska positivt när de rapporterar längre fram. I ett sådant läge tenderar reaktionerna bli betydligt svalare och väldigt ofta kan förhållandevis starka rapporter få stå utan belöning utan tvärtom trigga vinsthemtagningar. Lite på temat: ”buy the rumour, sell the fact”.
