”Det finns decennier då ingenting händer, och veckor då decennier händer”
”Money never sleeps” är sannolikt ett uttryck som de flesta börsintresserade känner till väl. Den gångna veckan var ett tydligt exempel på det.
Trots ”Sportlov” i stora delar av landet (och framförallt Stockholm) har börsen fortsatt likt ett ständigt pulserande organism röra sig såväl upp som ned i kölvattnet av inkommande nyhetsflöde. Ena dagen jublade vi över tillsynes positivt val i Tyskland för att kort därefter bita på naglarna av osäkerhet inför Nvidias rapport. När väl denna hade publicerats riktades fokus snabbt över till Donald Trumps nya tullutspel. Inte en lugn stund med andra ord.
Börsklimatet just nu kan väl bäst beskrivas som en berg-och-dalbana, där varje åktur bjuder på nya, nervkittlande vändningar. Det stora problemet just nu är att det i första hand är geopolitik som håller marknaden i ett järngrepp av osäkerhet. Just osäkerhet är nämligen sådant som börsaktörerna ogillar mest och när denna osäkerhet dessutom bygger på mer eller mindre förutsägbara utspel blir det förstås svårt att placera sig rätt och hålla huvudet kallt. Därav som vi också ser omväxlande och tämligen substantiella på dagsbasis upp- och nedgångar
För den mer kortsiktige placeraren (tradern) kan nuvarande volatila marknad vara drömlikt. För att navigera under rådande omständighetermåste man dock besitta förmågan att snabbt anpassa sig till nya förutsättningar. Sådant är ofta betydligt lättare sagt än gjort vilket alla som har försökt säkert kan intyga. Rätt som det är kan en spännande vågsurfning övergå i en oönskad så kallad ”snedgunga”.
För den mer långsiktige placeraren är de plötsliga lappkasten onekligen mentalt påfrestande. De flesta är nog redan nu rejält trötta på Donald Trumps sätt att skapa rubriker där 25-procentiga tullar mot Europa är det senaste utspelet av flera (i alla fall när den här krönikan skrivs). I tider som dessa blir det ännu viktigare att gå tillbaka till sina grundläggande investeringsprinciper. Tålamod är en dygd och just nu är faktiskt den underliggande trenden ens bästa vän.
Såsom nämnt i min förra krönika är oddsen, allt brus till trots, fortfarande i favör för fortsatta börsuppgångar (läs även inslaget Trendspaning som i och med månadsskifte publiceras i dagens tidning). Risken är förstås att ovanstående kan bli till de så kallade ”famous last words”. Några garantier finns det som bekant aldrig och just avsaknaden av sådana känns väl extra aktuellt nu. Här syftar jag förstås på att USA under nuvarande administration tycks vilja backa från tidigare givna säkerhetsgarantier för att istället övergå till transaktionellt utbyte.
Skall man vara djävulens advokat så har Trump & Co:s senaste retorik en hel del poänger. NATO har varit en försvarspakt där man för cirka 10 år sedan hade kommit överens om att samtliga deltagande parter investerar 2% av sitt BNP i den egna försvarsförmågan. Ett slags ”gentlemen’s agreement” som få länder i Europa har levt upp till. Ju längre bort från NATO:s ”östra flank” desto mindre intresserade har man varit. Det är egentligen först som länder som exempelvis Tyskland utformar konkreta planer för att, på sikt, leva upp till nämnda åtagande.
Att USA i det läget ”ryter ifrån” igen (Donald Trump har faktiskt gjort det för ett antal år sedan i ett uppmärksammat tal i Davos) är således inte helt överraskande. Till saken hör dessutom att just Ukrainas säkerhet inte borde ses som NATO:s angelägenhet eftersom landet inte ingår i pakten och lär med största sannolikhet aldrig göra det heller. Dels eftersom det ses som ett krav från Ryssland för att varaktig fred skall komma till stånd då Ukrainas uttalade vilja att gå med i Nato var en av de tyngsta anledningarna till kriget, dels för att det finns länder inom pakten som kategoriskt motsätter sig Ukrainas medlemskap. Vi minns ju tidigare hur svårt det var för Sverige att ansluta när både Ungern och Turkiet ”trilskades”. Ukraina i NATO är sålunda ett döfött projekt vilket också är Donald Trumps nuvarande ståndpunkt.
Är det någon som borde ställa upp med säkerhetsgarantier när nu ett fredsavtal diskuteras, så är det just europeiska länder som ju delar kontinent med grannen i öst. Frankrike och UK är två europeiska kärnvapenmakter och borde därför dra ett tungt lass. Hur exakt detta skall lösas får väl politikerna komma underfund med och nog börjar det bli dags nu att komma fram till skarpa beslut snarare än fortsätta leken med att sparka burken framför sig och hoppas att problemet försvinner av sig själv eller att någon annan (typ USA) tar hand om det. Men nog om det.
Trots all denna geopolitiska dissonans finns det även ljusglimtar. Man kan tycka vad man vill om vilken riktning som fredsdiskussionerna tar, men bara det faktum att de har inletts torde vara uppmuntrande. Det är betydligt närmare vapenvila nu än det har varit på länge. Valet i Tyskland skickar även det en strimma hopp då utfallet antyder att det inom rimlig framtid bör finnas en koalitionsregering på plats. Landet ser ut att ha fått en ny ledare och det är oerhört viktigt och positivt i sig. Skulle Merz visa sig vara bli häften så handlingskraftig som exempelvis Trump har varit sedan han tillträdde ämbetet, torde det båda gott för Tyskland, Europa och givetvis även Sverige som har stort handelsutbyte med landet. Att få igång ekonomin står allra högst upp på den nya förbundskanslerns agenda. Dags att leverera.
Fokuserar vi på just ekonomin tycks inflationen förvisso ha bitit sig fast litet högre än önskvärt men låga oljepriser gör att det åtminstone finns hopp om att vi inte står inför en ”andra inflationsvåg” såsom fallet var på 70-talet. Det faktum att amerikanska långräntor (10 år) har sjunkit (och har tagit dollarn med sig) är även det positivt. I första hand naturligtvis för USA men även omvärlden eftersom den amerikanska räntan styr globala räntor och påverkar investeringsbeslut världen över. Att sänka räntorna är med tanke på den höga skuldnivån sannolikt en av de allra främsta uppgifterna för Donald Trumps nuvarande administration och så här långt har man lyckats väl.
Att Donald Trumps inledande 100 dagar skulle bli en roller coaster var det relativt låga odds på. Så här långt har den amerikanske presidenten verkligen levererat när han utmanar så gott som hela världsordningen på en och samma gång. Lenin skall en gång ha sagt ”det finns decennier då ingenting händer, och veckor då decennier händer”. Det senare tycks onekligen gälla nu.
Detta material har sammanställts av Stockpicker i informationssyfte och ska inte ses som rådgivning. Innehållet har grundats på information från allmänt tillgängliga källor vilka bedömts som tillförlitliga. Sakinnehållets riktighet och fullständighet liksom lämnade prognoser och rekommendationen kan således inte garanteras. Stockpicker lämnar inte i förväg ut slutsatser och eller omdömen i materialet. Åsikter som lämnats i materialet är analytikerns åsikter vid tillfället för upprättandet av materialet och dessa kan ändras. Det lämnas ingen försäkran om att framtida händelser kommer vara i enlighet med åsikter framförda i materialet. Stockpicker frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt skada som kan grunda sig på detta material. Placeringar i finansiella instrument är förenade med ekonomisk risk. Att en placering historiskt haft en god värdeutveckling är ingen garanti för framtiden. Stockpicker frånsäger sig därmed allt ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av materialet.
