Många bollar i luften

Under flera år har det som bekant spekulerats att USA skulle hamna i recession något som inte besannades vare sig 2023 eller 2024. Med kraftiga börsfall på den amerikanska börsen i år börjar allt fler ställa sig frågan om det inte slutligen blir dags i år?

Att bedöma recessionshotet är förstås stört omöjligt just nu när Donald Trump så gott som dagligen inkommer med besked som kan komma att påverka ekonomin. I samband med en intervju förra helgen nämnde han faktiskt själv att han inte uteslöt ett sådant scenario. Den här typen av kommentarer följdes snabbt av nya säljflöden då marknadsaktörerna tolkade uttalandet som att börsutvecklingen inte längre framstod som prioriterat vilket ju tidigare ansågs vara fallet. En del bedömare har därför gått så pass långt som att dödförklara en ”Trump-put”.

Om så verkligen är fallet eller ej återstår förstås att se. Den stundtals högljudda retoriken till trots tycks ekonomin än så länge tuffa på framåt. Arbetsmarknadssiffrorna förra veckan kom ungefär i linje med förväntningarna och inflationssiffran lyckades till och med understiga dem. Det lägre utfallet till trots finns det inte mycket som talar för nära förestående räntesänkning från FED. Det mesta tyder nämligen på att inflationstakten förvisso har stabiliserats men på en något högre nivå (3%) än centralbankens målsättning (2%). Det tillsammans med den växande osäkerheten kring vilka effekter som den nya administrationens policyn leder till, gör att det mesta tyder på att man väljer inta ”vänta och se” strategi. Ingen ”FED-put” heller med andra ord.

Vänta och se gäller nog även för oss aktieintresserade om man inte hör till skaran av daytraders som sannolikt trivs som fiskar i vattnet nu när volatiliteten har ökat markant. Det må låta som en klyscha men frågan är om osäkerheten kring marknadsutvecklingen någonsin har varit högre än vad den just nu är. Jag är nog inte ensam om att tycka att det främst är den enorma oförutsägbarheten som gör att man kanske inte väljer att agera som man annars hade gjort.

Eftersom trenden i grunden är positiv borde man egentligen agera köpare här och nu. Hastiga nedställ skall i regel köpas när den underliggande trenden pekar upp (läs: buy the dip). I synnerhet i aktier som har starka rapporter i ryggen och där den underliggande tendensen är positiv. Recessionsspöket i all ära men man brukar säga att marknaden har förutspått minst ett dussin av de senaste fem. Börsnedgången i sig skall såldes inte tas ut som ett kvitto på en inkommande ekonomisk avmattning av större dignitet.

Med ovan sagt går det förstås inte att utesluta att så bli fallet. Dagliga tullutspel som i vissa fall framstår som känslomässiga utfall, gör läget ytterst svårbedömt. Det är nämligen sällan som det finns några vinnare i ett handelskrig och ett sådant ser det onekligen ut att kunna bli. Mot allt och alla dessutom. Detta är förstås inte något nytt, Donald Trump gick ju till val på höjda tullar, men jag antar att få bedömare trodde att så verkligen skulle bli fallet och framförallt att man skulle gå så pass aggressivt som man nu gör. De flesta, väljarkåren inkluderad, trodde nog att det till stor del handlade om förhandlingsretorik. När nu miljardvärden raderats ut som följd av vidtagna eller planerade åtgärder finns det förstås risk att en och annan väljare har börjat ana ”ugglor i mossen”.

Så länge som arbetsmarknaden i USA inte försämras dramatiskt torde Donald Trump kunna fortsätta med sin reformagenda. Det är ju trots allt det som första året av mandatperioden är till för. Men skulle arbetsmarknaden börja försvagas kan opinionen svänga och det lär kräva pragmatisk förändring för att inte försvaga sitt starka mandat i mellanårsvalet. Dit är det förvisso långt och man glömmer ibland att det blott är drygt 50-dagar (!) som han har haft sitt ämbete den här gången. Här får man onekligen ge honom rätt att han uträttat betydligt mer på denna korta tid än någon annan politiker gjort. På gott och ont förstås.

Till positiva aspekter får man ändå tillskriva försöken att mäkla fred mellan Ryssland och Ukraina. Formen för det kan förstås ifrågasättas men ur strikt mänsklig aspekt vore det oerhört positivt om konflikten avslutades en gång för alla och på ett sätt som säkerställer att den inte blossar upp på nytt längre fram. Det är just det senare som sannolikt är det allra svåraste att åstadkomma. Det är inte för intet som man brukar säga att ”djävulen finns i detaljerna”.

Det utöver en vapenvila som kan tänkas stärka sentimentet i närtid, är förstås den tyska uppluckringen av budgetregler. För trots att marknaden har tagit ut segern delvis i förskott har denna förändring ännu inte ägt rum. Skulle beslutet stranda i parlamentsomröstningen vore det sannolikt inte särdeles positivt för Europa som ju redan fått in en hel del kapitalflöden i förhoppningen om att tillväxten äntligen kommer ta fart.

Hör man till dem som ser glaset som halvfullt snarare än halvtomt ger korrektionen onekligen en bra möjlighet att öka risknivån. Fear & Greed index indikerar ”extrem rädsla” och Stockholmsbörsen (OMXSPI-index) har rekylerat ned till 200-dagars glidande medelvärde. Som om inte det var nog finns ju även säsongsmönster att hänvisa till som jag omnämnde häromveckan där mars har haft en benägenhet att byta skepnad i mitten på månaden (svaghet övergår i styrka och vice versa).

I den andra vågskålen finns förstås all omringande oss osäkerhet som gör att den mer försiktigt lagde inte ser läget som direkt optimalt för att öka insatsen här och nu för att inte riskera sin goda nattsömn. Vilken typ av placerare man själv tillhör är naturligtvis högst individuellt.