The Art Of The Deal
Hua! Den gångna veckan lär nog gå till historien som en av de absolut galnaste någonsin.
Förvisso är det alltid så att det som sker här och nu känns extra anmärkningsvärt men volatiliteten vi nyss har bevittnat kvalar nog in bland extraordinära händelser. Händelseutvecklingen från i måndags då Stockholmsbörsen föll fritt (-8%) för att under eftermiddagen stundtals vara på plus och ändå avsluta dagen på -5%, och därefter torsdagens öppning på dryga +8% hör tveklöst inte till vanligheterna.
Att hänga med i den typen av svängar är svårt. Antingen får man vara fullblods traderproffs eller ha en hel del tur. Kanske bådadera. Inte blir det heller lättare av att händelseutvecklingen tycks helt bero på vad som USA:s president skriver på sociala medier. Och skriva, det gör han i massor. Om både ditt och datt.
Jag måste medge att jag under min snart 30-åriga börskarriär har varit med om mycket men det som händer just nu får väl ändå anses vara exceptionellt. Aldrig tidigare har marknaden varit beroende av en enda persons plötsliga infall och det som han för får sig att meddela på sociala medier. För om de högst godtyckliga tullnivåerna mot allt och alla meddelades i form av ett särskilt evenemang så kom beskedet om 90-dagars paus på Truth Social. Häpnadsväckande oseriöst får man lov att säga givet vilka effekter som beslutet ledde till.
Att överlag föra en kommunikation med andra länders ledare (typ Kina) via offentliga inlägg på sociala medier är ett nytt fenomen. Vi fick visserligen bekanta oss med det under Donald Trumps förra mandatperiod men den här gången har han gått längre. Språkbruket är därtill ofta respektlöst och stundtals närmast hatiskt vilket man inte är van vid, och säkerligen inte på statsmannanivå. Att ingen i presidentens närhet väljer att säga ifrån visar vilka tider vi lever i numera. Världens största ekonomi och demokratins pelare börjar alltmer likna länder som förknippas med diktatorvälde.
Den stora frågan i det här läget är förstås inte vad undertecknad tycker om händelseutvecklingen utan snarare hur omvärlden och dess ledare ser på läget. När tidigare allierade beskylls för än det ena, än det andra blir det lätt ganska ”dålig stämning”. Uttalanden att EU formades för att svindla (översättning av engelskans ”rip off”) USA är nog svårsmälta i de västerländska, möjligen för politiskt korrekta, diplomatikretsar. För att inte tala om kinesiska dito även om just de i egenskap av ”fiende” har fått smakprov på det här redan under 2016-2020.
Är man förundrad över sättet som den amerikanska presidenten kommunicerar så är om möjligt hans sätt att resonera och förhandla än mer svårbegriplig. Att kräva balans i handelsutbytet för att eventuellt slippa tullar är ett synsätt som genomsyrade samhällen innan USA bildades. Givet utvecklingen sedan dess är det synnerligen svårt att se hur länder i exempelvis Afrika eller Asien skulle kunna ha neutral handelsbalans med ett rikt land som USA. Att tullsatserna sedan sätts helt godtyckligt är förstås än mer frustrerande.
I min senaste krönika nämnde jag att tullutspelet sannolikt var ett sätt att ”gå ut hårt” i förhandlingar med omvärlden. Så tycks också ha varit fallet då det mesta idag tyder på att de hamnar någonstans mitt emellan de aviserade nivåerna på ”Befrielsedagen” och 10% som tycks utgöra ett golv dit USA-presidenten sannolikt kan tänkas sträcka sig till. Frihandelszon är han uppenbarligen inte intresserad av då det inte förändrar läget gällande växande handelsunderskott och skenande skuldsättning som ju onekligen har blivit ett problem för USA.
För egen del antar jag att tanken från början var att ålägga omvärlden en tullsats på i alla fall 10% och något högre för Kina (där var tullsatsen 20% sedan förra mandatperioden). Det tycks nämligen ha varit en vy som erkänt duktiga amerikanska investerare (Druckenmiller, Ackman och även Scott Bessent som idag är finansminister i Trumps administration) har förespråkat. Att genomföra den typen av förändring i samförstånd med motparterna (i synnerhet västvärlden och just Kina) var sannolikt enklare sagt än gjort. Donald Trump tog saken i egna händer och valde att göra det på sitt egna, säregna vis. Man brukar säga att ändamålet helgar medlen eller ”the art of the deal” som presidenten själv uttrycker det. Och så kanske det blir men jag tror att förtroendet i omvärlden har fått sig en rejäl törn. USA ses sannolikt inte längre som den tillförlitliga partnern som landet tidigare var. Oavsett om det gäller handel, försvar eller någonting annat.
I det här läget kan jag inte undgå att tänka på Warrens Buffetts träffsäkra citat:
”It takes 20 years to build a reputation and five minutes to ruin it”
Jag kanske har fel min subjektiva känsla är att Donald Trumps inledande 100 dagar i Vita Huset var just en sådan ”femminutersperiod”. Eftersom dollarn utgör reservvaluta idag samtidigt som amerikanska obligationer sedan decennier betraktas som världens säkraste tillgång, är det som hänt djupt problematiskt. Börjar fler tvivla kan konsekvenserna bli ödesdigra. Inte enbart för USA utan för hela det finansiella systemet såsom det är uppbyggt idag.
Detta material har sammanställts av Stockpicker i informationssyfte och ska inte ses som rådgivning. Innehållet har grundats på information från allmänt tillgängliga källor vilka bedömts som tillförlitliga. Sakinnehållets riktighet och fullständighet liksom lämnade prognoser och rekommendationen kan således inte garanteras. Stockpicker lämnar inte i förväg ut slutsatser och eller omdömen i materialet. Åsikter som lämnats i materialet är analytikerns åsikter vid tillfället för upprättandet av materialet och dessa kan ändras. Det lämnas ingen försäkran om att framtida händelser kommer vara i enlighet med åsikter framförda i materialet. Stockpicker frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt skada som kan grunda sig på detta material. Placeringar i finansiella instrument är förenade med ekonomisk risk. Att en placering historiskt haft en god värdeutveckling är ingen garanti för framtiden. Stockpicker frånsäger sig därmed allt ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av materialet.
