Mats Gabrielsson var IT-pionjären som på allvar tog in datorerna i Sverige och dessutom var först i världen med att leverera Windows som standard i PC-enheter. De flesta som känner till namnet Mats Gabrielsson associerar dock sannolikt till TV-programmet Draknästet där entreprenörer och uppfinnare kunde söka stöd från några av Sveriges främsta riskkapitalister. Citatet ovan kommer just från detta TV-program efter att Mats kommit på att en av "kapitaljägarna" farit med osanna uppgifter för att locka drakarna att investera i sitt företag. I sådana lägen reagerar Mats hårt och instinktivt utan att vika en millimeter. 

Den två meter långe och karismatiska miljardären har en enorm lyskraft såväl i media som i verkligheten vilket Stockpickern Henrik Jönsson fick erfara vid en intervju med Mats 2010. Entusiastiskt berättade superentreprenören om sina visioner med Opcon och andra bolag han valt att investera i. Det skall tilläggas att Mats är precis lika jordnära och trevlig som karismatisk och respektingivande, åtminstone om man inte är hans opponent i affärer. En tidigare medarbetare på Malka Oil berättar nämligen att Mats i sådana lägen kan vara brutalt hård för att inte säga hänsynslös. Ett påstående som möjligen rimmar med att Mats i media själv gått ut med att han är "psykopat".

Mats Gabrielsson föddes år 1950 i Göteborg som son till en av stadens största handelsmän. Efter en konkurs tvingades familjen leva under strama och på gränsen till fattiga förhållande. Detta menar Mats har skapat en enorm och aldrig avtagande revanschlust som präglat hela hans entreprenörskap. Ett entreprenörskap som resulterat i personliga kontakter med både Bill Gates och Steve Jobs, börsnotering och exportpris samt en egen miljardförmögenhet.
Redan i tidiga år började Mats att intressera sig för affärer och hans verksamheter kunde vara  allt från att sälja täcken till att driva en framgångsrik tipstidning på travbanan Åby. (Travintresset finns än idag kvar vilket resulterat i över 100 egna hästar). Efter att enligt egen utsago haft skolans sämsta betyg tog sig Mats i kragen och började 1966 att studera med stor framgång. Han blev både civilekonom och tog examen i datateknik på Handels i Stockholm. Den dubbla utbildningen gjorde Mats till en mycket eftertraktad och välavlönad konsult i databranschen. Redan på 70-talet lyfte Mats en lön på 50 000 kronor i månaden. Den bristande möjligheten att ta egna beslut gjorde dock att den drivne konsulten tröttnade på sitt arbete och efter en tids planer på att sadla om och bli läkare (det gick så lång att Mats var inskriven för studier på Karolinska) uppenbarade sig en helt annan öppning. För en enda krona kunde Mats köpa in sig i det tyska bolaget Diehl som satt på ett lager av Microdatorer. Diehl kom snart att stöpas om som ett svenskt företag under namnet Datatronic. Två år efter förvärvet sålde företaget för hela 50 miljoner kronor och ytterligare ett år senare hade omsättningen rusat till 250 miljoner kronor. Datatronic börsnoterades och hamnade på Stockholmsbörsens A-lista och vann 1984 svenskt exportpris för sina stora framgångar. Datatronic var först i världen med att leverera Windows som standard i sina datorer och på denna tid kände och arbetade Mats Gabrielsson med både Bill Gates och Steve Jobs, männen som kom att bli teknikföretagens två största giganter.

1988 står Datatronic med Mats Gabrielsson vid rodret på toppen som med en omsättning på två miljarder kronor är Sveriges största dataföretag. Framtidsutsikterna är lysande och exporten rullar på i ett rasande tempo. Företaget hyllas i medierna. Då säljer Mats. Kontrollposten avyttras och kvar står en mycket solid entreprenör som inte på något sätt är nöjd eller har planer på att ta det lugnt efter sin enormt lyckade exit. Mats har under de senaste 25 åren fortsatt att göra affärer och utöva aktivt ägande i en rad bolag, såväl noterade som onoterade.

Malka Oil och Opcon är två av de bolag där han varit verksam under senare år. Från den egna byggnaden GIAB-huset (Giab för Gabrielsson Invest) i Solna styr Mats sitt miljardimperium som en slipad riskkapitalist med majoritet i över 30 olika bolag. Vi som följt honom minns hårda fajter med Sven Hagströmer i Draknästet och ett fientligt bud på Tricorona som mynnade ut i en stämning på 100 000 kronor riktad mot tidningen Affärsvärlden som granskat händelsen kritiskt.  Detta är exempel på händelser som vittnar om Mats järnhårda vilja och beslutsamhet i affärer.

Mark D. Cook är en amerikansk trader som handlar främst S&P 500 och T-Bond terminer. Han började handla redan på 1970-talet. Marks trading i den tidiga karriären blev ingen större framgång.  Men han gav aldrig upp då varje dålig trade fick honom att arbeta ännu hårdare för att lyckas. Efter att flera år följt marknaden och skrivit trading dagbok så blev Mark lönsam.

Mark utvecklade Cook Cumulative TickSM indicator och lyckades 1992 vinna U.S. Investment Championship med en avkastning på 563,8 procent. Han har skrivit mängder med artiklar i bl.a. Future Magazine, Financial Trader och Barrons. Mark tradar inte bara och skriver artiklar utan håller workshops och lär upp traders, hjälper dem med hur de kan använda sina personliga egenskaper för att blir en bättre trader. När Mark började handla på 1970-talet så var hans affärer på 6-8 veckors sikt. Vid denna tidpunkt fanns det bara 24 aktier som hade optioner. Tradingen blev sedan allt mer kortsiktig. Daytraders hade inget bra rykte på marknaden på 1970-talet. I en intervju med Mark D. Cook sade han en gång att seriemördare hade bättre rykte än daytraders. 

Marks tradingkarriär var i början mycket upp och ned.  Han började handla aktier efter college och lyckades bygga upp ett kapital på runt 20 000 dollar. Vid den tidpunkten hade Mark ingen särskild strategi. 1978 gjorde Mark sin första optionsaffär. Han köpte köpoptioner i företaget Teledyne för 9 dollar för sammanlagt 1800 dollar. Han sålde dessa två dagar senare för 13 dollar och realiserade en vinst på 800 dollar.

Mark tänkte ”kan det vara så enkelt att tjäna pengar”.  Även i den andra optionsaffären köpte han köpoptioner i Teledyne och gjorde ännu en vinstaffär.  När affärerna gick så bra så tänkte Mark ”varför trada med en så liten del av det totala kapitalet?”.  Mark fortsatte att handla optioner i Teledyne. Till slut tog Mark en position i Teledyne som vände ned och han bestämde sig för att vänta ut optionerna tills de återhämtade sig. Han väntade tills de blev värda noll och löpte ut. I och med den affären förlorade Mark alla de pengar han lyckats bygga upp. Lärdomen av att förlora alla sina pengar så pass tidigt i sin karriär motiverade mer än någonsin att komma igen. Han var ingen ”quitter” i någon form. Han bestämde sig för att lära sig så mycket man vara kunde vad det gällde aktier och optioner.

För att kunna skrapa ihop nya pengar för att kunna trada började Mark arbeta som aktiemäklare. Hans mål var att tjäna 100 000 dollar på detta.1979 började Mark handla med optioner igen men denna gång i mindre skala. Han fortsatte att förlora pengar på sin trading. Senare började Mark att analysera sina affärer för att se vad som gick fel. Anledningen till att han förlorade pengar på sina optionsaffärer var att han höll dessa för länge och tidsvärdet föll. Därför bestämde han sig för att endast sälja optioner(ställa ut optioner). 

Strategin var att sälja både köp- och säljoptioner i aktier med hög volatilitet. Säkerhetskravet för att sälja optioner vid detta tillfälle var ibland mindre än vad han fick i optionspremie. Mark hade nu byggt upp en kapital på 115 000 dollar. Men han tog allt större risker och det skulle visa sig bli ödesdigert. Mark blev allt girigare och nu ville han växla upp igen som han gjorde då han tidigare förlorat alla sina pengar. I maj 1982 ökade han insatsen och den månaden tjänade han 50 000 dollar. I juni samma år bestämde han sig för att öka insatsen ännu mer. Mark körde sitt dataprogram som scannade efter intressanta aktier att sälja optioner i som hade hög volatiltet.  Ett av bolagen som kom upp på listan var Citites Service. Aktien handlades kring 27 dollar och köpoptionerna med lösenpris 35, 40 och 45 noterades strax över ”model-implied prices”, med bara en vecka kvar till lösen. 

Mark kunde inte förstå den prissättningen av optionerna eftersom det kändes som någon gav honom gratispengar.  Därför sålde Mark 100 av dessa köpoptioner. Han försökte sälja ytterligare 100 optioner innan börsens stängning men lyckades inte få igenom affären. Nästa dag aviserade Cities Service att man skulle bli uppköpta för 20 dollar mer än det högsta lösenpriset på optionerna. Handeln i aktien och optionerna stoppades för resten av veckan och startade inte igen förrän optionerna löpt ut. När handeln drog igång igen var Mark ned 500 000 dollar.  Det var bara hans eget konto. Han hade gått från 165 000 dollar i juni till en förlust om 350 000 dollar. Dessutom hade Mark förlorat omkring 100 000 dollar på sina föräldrars konto. Efter denna tragedi så bestämde sig Mark för att aldrig sälja optioner där förlusten kan bli hur stor som helst. Vad hände då med budet Cities Service? Ironiskt så gick inte budet igenom.

För att kunna täcka upp de 350 000 dollar han förlorat fick han 200 000 dollar av sina föräldrar och lånade resterande 150 000 dollar, med sin farm som säkerhet. Det kan inte finnas något värre än att behöva låna pengar för att sätta in på depån för att komma till noll. Mark var endast 28 år vid detta tillfälle och var fast besluten att komma tillbaka. Han hade två heltidsjobb och arbetade all vaken tid i nästan fem år innan han var tillbaka på grön kvist.  Det tog två år efter kraschen med Cities Service innan Mark gjorde någon trade.  Under 1984 och 1985 tjänade Mark inga pengar på tradingen utan var breakeven.1996 var det första året han gick plus. Mark hade då utvecklat Cook Cumulative TickSM indicator. 1996 hade Mark börjat skriva en daglig tradingbok. Varje dag skrev han ned olika patterns han observerade. Det bästa året i Marks tradingkarriär kom 1987.

I maj 1987 såg Mark ett fenomenalt läge att köpa indexoptioner. Det fanns två anledningar som låg bakom detta. Cumulative TickSM indicator gav en extremt stark köpsignal och volatilieten hade gjort premierna på optionerna mycket billiga. Mark köpte köpoptioner (out of the money) för 55 000 dollar, vilket motsvarande väl över 1000 optioner. De kommande månaderna så exploderade aktierna på uppsidan och volatiliteten steg kraftigt. Den kombinationen fick Marks optioner att stiga rakt upp i himlen. När Mark sålde optionerna så uppgick vinsten till hela 1,4 miljoner dollar.

Det är viktigt att ha en tradingplan för att man ska bli framgångsrik enligt Mark. Några stolpar som är viktiga att inkludera i en tradingplan enligt Mark följer nu.

• Vilken marknad ska man handla?  Man måste välja en marknad som passar en personligen. Internetaktier är helt annat än att trada verkstadsbolag.

• Hur mycket pengar krävs det för handla min strategi? Man behöver ha minst så mycket kapital så att man kan tjäna mer på tradingen än sitt vanliga jobb. Annars kan man känna sig misslyckad om man tjänar mindre på tradingen än ett vanligt jobb då det oftast krävs mer arbete.

• Hur kommer positionerna tas? Kommer man köpa in allt på en gång, eller kommer man göra fler affärer för att bygga upp en position. Hur kommer förluster att hanteras? Hur och när kommer vinstaffärer att realiseras? • Vilken drawdown kommer accepteras innan man slutar trada och utvärdera en ny strategi?

• Vad är avkastningsmålet?

• Hur kommer du analysera dina trades för att förbättra resultatet?

• Vad kommer du att göra om personliga problem uppstår och påverkar din trading negativt?

• Hur kan du belöna dig när tradingen gått bra? Vill du ta en extra semesterresa eller köpa en ny bil?

• Vad ska du göra för att bli en ännu bättre trader? Vilka böcker ska du läsa? Vilken research ska du göra för att utveckla din trading?

South Sea Bubble. Namnet låter märkligt som beteckning på en skandal. I synnerhet när denna stora skandal kom att utspelas i England. Vad har Söderhavet med England att göra? Och vad är så speciellt med denna skandal?

För det första var namnet passande för denna tid. Söderhavet var lockande i en jättelik era av upptäckter. Ett växande Storbritannien som sträckte sin sjöfart allt längre från landets gränser och bildade handelsstationer på de exotiska farlederna tjänade oerhört mycket pengar. Och för det andra och den viktigaste anledningen till att just ”South Sea Bubble” kom att gå till eftervärldens hågkomst var att detta var den absolut största skandalen på den finansiella scenen någonsin då den avslöjades på 1720-talet. Detta är historien om den stora ”South Sea Company” skandalen...

Allt började en vacker dag år 1711. South Sea Company bildades. Bolaget skulle överleva mindre än 10 år men bli ihågkommit av investerare och historiker för all evighet. De senare menar att företagets intentioner ifrån början hade varit relativt goda. Bakgrunden till att bolagets grundades var nämligen den makabert stora statsskulden som Storbritannien hade ådragit sig genom kriget mot Spanien åren innan. The South Sea Company sades vara lösningen på den pressade statsskulden. Företaget skulle överta statsskulderna och staten betalade därför South Sea Company 6% i ränta på statsskulden. Men det stannade inte där utan företaget lyckades vinna rätten att ge ut aktier. Senare fick företaget dessutom ensamrätt på handel och alla trafik till Nord- och Sydamerika. Att andra nationer gjorde anspråk på samma områden och handel var en lite bisak man hade glömt ta med i beräkningen.

Nåväl fenomenet att företag tog över skulder ifrån staten och skaffade sig fördelar inom åter andra områden kanske låter konstigt i våra dagar men var ingalunda ovanligt. Åtminstone inte i dessa tider där även Bank of England började sina första dagar på liknande sätt. När South Sea Company aktien emitterades gjorde den detta med ett parivärde om 100 mot det parivärde de olika skulderna medförde. Det var enligt bedömare högt. Omräknat i marknadstermer uppskattades värdet på aktien till omkring 70 pund. Och mycket riktigt låg de första noteringarna i denna aktie runt 75 pund. Ingen större framgång kunde skönjas för aktien under den första perioden utan det var först 1720 under bolagets skandalartade kollapsår som aktien började stiga rejält.

Läs ett nummer av vår aktietidning - helt gratis här

I januari 1720 noterades aktien till 128 pund och detta antagligen pga. att många adelsmän hade tjänat stora pengar på kriget och satsade detta i detta bolag som ansågs ha enorma möjligheter genom fördelar ifrån regeringen. Men en följd ekonomiska misstag ledde hela tiden till bakslag som trots det inte påverkade framåtandan i bolaget. Man hade börjat få enorma skulder vid ingången av år 1720 men släppte trots detta ut nya aktier på den heta marknaden. Alltfler lockades med i hysterin. De började se aktien stiga och manades på av det ständigt optimistiska ”Söderhavsbolaget”. Uppgång föder ju som bekant uppgång sägs det, och det stämmer verkligen när man tittar på hur aktien agerade månaderna därefter

I mars började aristokrater och även medelklassen köpa i en ständigt ökande takt. 550 pund nåddes nu innan någon hann så mycket som blinka. I juni noterades aktien till makalösa 890 pund!!! Allmänheten fick nästan panik och alla skulle vara med och slåss om aktierna i detta fantastiska bolag och denna osannolika framgångssaga. Spelhysterin började ta över och etablera sig i Storbritannien på allvar vid just denna tid. Många liknande bolag började etablera sig runt omkring South Sea Company Ltd. Vissa försäkrade betalade änkepensioner. Andra uppgavs ha landets enda sjörövarsäkra fartyg och åter andra kunde försäkra flickor mot risken att förlora sin mödom. Det ena företaget var galnare än det andra. Den stora gemensamma nämnaren var spelhysterin (gör Storbritannien känt än idag). Men vad hände då med vår historias huvudperson och aktör, Söderhavskompaniet? Jo tro det eller ej men aktien nådde nästan löjliga nivåer i juli och toppade vid 1000 pund. Förmodligen var detta första gången i världshistorien som så många tjänade så mycket pengar så snabbt på en investering. Underhusets talman, Compton, sålde exempelvis sina aktier nära topparna och tjänade omkring 800 000 SEK i dåtidens valuta (vilket var svenskt mynt).

Behöver du hjälp med ditt PPM-sparande? Vi har lösningen

Men kraschen kom som alltid när alla som minst anade den. Man förmodar att denna aktiekrasch iscensattes som en blandning av två fenomen. Framförallt den klassiska och naturliga anledningen vinsthemtagningar ifrån sådana som Compton men givetvis också genom information som läckte ut angående de ”nya pengarna” som pumpats in till bolaget hade försvunnit väldigt snabbt. Bolaget fortsatte ständigt utlova framtida vinster. Men nu började folk dra öronen åt sig och sälja. Och utbudet var helt plötsligt enormt större än den tidigare efterfrågan. Aktien sjönk, och fortsatte sjunka. Otäcka rykten började få genomslag om att skulderna i bolaget var oöverkomliga, detta sänkte kursen en bit ytterligare. När dagen grydde den 1 oktober hade kursen rasat till 290 pund. En nedgång på över 700 pund eller 70 procent från toppnivåerna på endast några månader. Ironiskt nog gjorde regeringen någonting vid denna tidpunkt som mer eller mindre ökade kaoset. Man förbjöd alla bolag att fortsätta sin verksamhet utan tillstånd och liknande bolag såsom saknade tillstånd och bedrev mer eller mindre spelverksamhet rasade som stenar. Det blev ekonomiskt kaos överallt. Många investerare tog sina liv när pengarna försvann...Historien om ”Söderhavsbubblan” slutade med förskräckelse!

Känner någon igen scenariot ovan? Bolag lovar mer än de kan hålla, investerare rusar in, bolag utmålar en framtid där inga hinder finns, ännu fler rusar in så snart aktien börjar stiga, kursen börjar skena uppåt, vilket får åter andra som missat det första tåget att gå in stort för att ta igen det de missat, vinsthemtagningar börjar, rykten florerar oavsett sanna eller falska, kursen sjunker, kanske fanns det trots allt falluckor inser en del analytiker, alla ska till utgången samtidigt, kursen börjar rasa blint, paniken är nu total och helt plötsligt är vi tillbaka där allting började...

Börskraschen 1929, Börskraschen 1987 och Börskraschen 2000 var samtliga uppbyggda på åtminstone liknande sätt, eller vad tycker du?

Har du någonsin hört historien om Jabez Balfour? Inte det? Nåja du kanske inte är ensam, men har du någonsin hört talas om snöbollstekniken då? Just det! Kanske inte så vanligt förekommande att man fortfarande använder det ordet men betydelsen är egentligen ganska enkel: Det innebär helt enkelt att ett bolag finansierar ett annat som finansierar ett annat som finansierar...och vinsterna sker inte i verksamheten utan istället ”genom kapitalet som kommer in till projekten”. Ja ni förstår tanken? Jabez Balfour var en världens största specialister på just denna teknik. Han kom att gå till historien för sina bravader. Det blev nämligen den värsta skandalen sedan den stora söderhavsskandalen. Här är historien om den stora bolagssvindlaren...

Sveriges bästa track-record? - Följ affärerna här

Jabez Balfour föddes utan en enda krona under mitten av 1800-talets England. Och han startade således från noll. Skillnaden mellan Balfour och många andra bedragare vid denna tid var att Balfour förde med sig viss respekt redan ifrån början. Han hade frikyrklig uppfostran och var en belevad man trots sin ringa bakgrund. Det sociala agerandet och den approach han hade gjorde honom mycket respekterad redan tidigt i sin karriär. Han andades pålitlighet och framåtanda i den senviktorianska erans behov av starka förebilder för ett samhälle på höjden av sin rikedom. Balfour själv blev på höjden av sin karriär till och med borgmästare i en liten förort utanför London. Och ironiskt nog satt han även med i parlamentet innan sanningen bakom Jabez Balfour uppdagades.

Vad gjorde då Balfour så unik och vari bestod denne mans brott? Jo som flera nu redan gissat satte han igång den tidens kanske största ”snöboll”. Allting började när denne startade Liberator Building Society 1868. Ungefär samtidigt grundade han ytterligare ett halvdussin bolag. Mellan bolagen köpte man fast egendom av varandra. Oftast med mycket stor förtjänst för huvudägaren Balfour själv. Man lockade allmänheten att satsa pengar i dessa projekt med huvudsaklig bas i den nygrundande banken, 1882, London & General Bank (som givetvis också den ägdes och hade grundats av Balfour). Uppgiften för banken var att ta hand om de checkar som saknade täckning och bollades ifrån det ena till det andra bolaget i organisationen.

Varför satsade allmänheten pengar hos denne man? Jo allting han rörde vid och alla bolag han startade tycktes gå bra samtidigt fick allmänheten dessutom varje år en avkastning på 8 procent på sina besparingar. Det såg verkligen ut som en win-winsituation. Men det ingen då visste var att deras återbäring egentligen inte kom ifrån några egentliga bolagsvinster utan istället från nya och åter nya projekt som han lockade in åter andra småsparare i, och snöbollen den rullade nu allt snabbare.

Gratis utdelningsguide 2019 - Ladda ner här

Alla ville vara med. Ingen ville längre stå utanför när denne man utförde djärvare och djärvare affärstransaktioner. Paniken var nästan total varje tillfälle som Balfour aviserade att han skulle börja ett nytt projekt. Ingen ville missa detta och alla ville ha en del av kakan! Pengarna vällde in till hans projekt. Och dessa pengar kom ifrån alla delar av samhället. Hans ofattbara affärskarriär verkade kunna växa ända upp till himlen tills en dag allting kraschade. År 1892 uppdagades det plötsligt att ett bolag som ägdes av denna ”affärsguru” kollapsat med hela 8 miljoner pund i skulder! Det var extremt mycket pengar till och med för denna epok. Nationen var i chocktillstånd!

Missa inte våra snabba aktieaffärer - Läs mera här

Alla hade litat fullständigt på Balfour. Till och med annars hederliga och restriktiva investerare hade länge gått i god för mannen med den oklanderliga ”karriären”. Alla tycktes oförberedda och småspararna förlorade nästan allting de ägde. Många gånger hade de stoppat in enorma belopp i alla dessa projekt och själv lånat pengar för att klara vara med på ”resan”. Balfour var den siste som var överraskad. Han fanns inte kvar i Storbritannien längre än nödvändigt och medan alla undrade hur långt hans straff skulle bli hade han redan hunnit halvvägs runt jorden. Men hans tid i frihet blev inte speciellt lång.

Till sist ertappades han i Chile och blev utlämnad till England. Där ställdes han inför rätta och avtjänade 14 år i fängelse för sitt bedrägeri. Man kan tycka att Balfour borde ha kommit ut som en ny människa ifrån fängelsevistelsen och visst var det också så. Det första han gjorde var att iscensätta en ny ”affärsverksamhet” som han aldrig riktigt lyckades driva igenom i full skala innan nya hinder tillstötte. Han dog nämligen av en hjärtattack bara en kort tid därefter. Jabez Balfour dog utfattig

Ett flertal historiska krascher har avverkats i Stockpickers artiklar genom åren, och även om du kanske har hört talas om många förut så tror vi inte du tidigare hört talas om den vi nu kommer att berätta för dig om. Vi ska titta på Floridas stora fastighetskrasch som inträffade några år före den stora börskraschen 1929.

1920-talets USA präglades en mycket stark ekonomisk utveckling och tidsandan var synnerligen optimistisk eftersom framtiden tedde sig så ljus. Välutbildade amerikaner hade jobb med goda förmåner som pensioner och betald semester, vilket annars inte var någon självklarhet på den här tiden. Utöver detta blev det också allt vanligare att medelklassen och de allra rikaste hade bilar, något som gjorde det möjligt att resa över den vidsträckta amerikanska kontinenten. 

Med början under 1920-talet anammade amerikanerna dåtidens materialistiska och välmående livsstil. Aktiemarknaden steg under denna tid mycket kraftigt i vad som senare skulle bli 1929 års börskrasch och därefter leda till den stora amerikanska depressionen under 1930-talet. Många aktieplacerare blev också snabbt rika och staten Florida blev alltmer populär bland de nyrika som uppskattade det varma klimatet och möjligheterna till sol och bad året om. Alltfler familjer började också semestra i staten Florida, vilket startade en mycket kraftig uppgång för turistnäringen.

När turismen kom igång så började också priserna på mark och fastigheter att stiga, vilket uppmärksammades av snabbtänkta investerare som därmed började köpa upp allt de kom över på fastighetsmarknaden. Invånarantalet i Florida steg under denna tid exponentiellt och fastighetsmarknaden fick allt svårare att möta den ökade efterfrågan. Florida blev snabbt lekplats för de rika och berömda i USA och illegala Casinon och spritklubbar sköt upp som svampar ur marken i trakterna.

Missa inte våra snabba aktieaffärer - Läs mera här

Ännu så länge kunde dock de flesta människor göra fastighetsinvesteringar i Florida och det krävdes ännu inga gigantiska insatser. Men det skulle snart komma ändras! Och det skulle gå mycket snabbt. Det fanns vid denna tid också gott om möjligheter att få lån. Snart var och varannan invånare i solskensstaten endera en fastighetsspekulant eller en fastighetsmäklare. Under 1922 blev Miami Herald världens tyngsta tidning. Orsaken var den kolossala mängden fastighetsannonser.  Snart började folk i övriga delar av USA att höra talas om Floridas fastighetspriser som hade både dubblats och tredubblats, vilket startade en gigantisk snöbollseffekt när mängder av ytterligare kapital började pumpas in i fastighetsmarknaden. Golfbanor, semesteranläggningar och äldreboenden började byggas nästan över en natt och ståtliga residens fanns i snart sagt varje bostadsområde. Många av dessa residens lade sig också till med nästa stora fluga, swimmingpoolen. Som alltid var det dock de fastigheter som låg vid havet eller vid vattnet som räknades som de allra finaste. I stort sett ansågs dock hela Florida vid denna tid vara ett veritabelt paradis. 

Fastighetspriserna fyrfaldigades på mindre än ett år och det berättades om en man som hade investerat 1 700 dollar i en fastighet och som 1925 kunde sälja densamma för över 300 000 dollar. Det tycktes nästan omöjligt att misslyckas med fastighetsaffärer och för den delen också med att bli miljonär.

När alla skulle ut genom dörren samtidigt blev det kaos med tusentals säljare och mycket få köpare. Priserna föll mycket snabbt när skuldtyngda spekulanter försökte sälja för att undvika konkurs. I de flesta fall dök dock inga köpare upp och de enorma räntebetalningarna på de kraftiga lånen gjorde att konkurser oftast blev ett faktum.

Läs ett nummer gratis av vår aktietidning - Klicka här

Som om inte detta vore tillräckligt illa som det redan var så drabbades också Florida av en synnerligen kraftig orkan i september 1926. Den kraftiga vinden gjorde Palm Beach County till träskmark. Efter stormen kom också en mycket kraftig tidvattensvåg som sköljde långt upp på städer som Belle Glade och Moore Haven. De fruktansvärda följderna av detta blev att mer än 13 000 hem blev förstörda och 415 människor dog. Ankomsten av ”the Mediterranean fruit fly” utplånade också Floridas stora och viktiga Citrus industri.

Det tog många år för delstaten Florida att återhämta sig från kraschen, trots att det ekonomiska läget i USA var mycket gott mellan 1925 och 1929. På grund av Floridas dåliga finansiella tillstånd påverkades knappt heller delstaten av 1929 års aktiekrasch i New York och inte heller av den stora depressionen på 1930-talet.

Det fanns flera anledningar till Bolidens katastrofala utveckling. Dammkatastrofer, skandalöst arbete i styrelse och ledning, felaktiga storaffärer, en rekordlång konjunktursvacka och metallpriser som befann sig på 20-årslägsta. Nyköpta gruvor som Myra Falls i Kanada, Los Frailes i Spanien och Lomas Bayas i Chile gick med stora förluster, medan de svenska gruvorna och smältverken tjänade pengar. 

Här är några av händelserna som gjorde att Boliden hamnade i kris 
 
1997. Boliden noteras på Torontobörsen och Trelleborg säljer ut 55 procent av aktierna för 4,6 miljarder kronor. Huvudkontoret flyttas till Toronto.
 
1998. Gruvbolaget Westmin, med gruvorna Lomas Bayas i Chile och Myra Falls i Kanada, köps för 2,9 miljarder kronor plus skulder.
 
1998. Ett dammhaveri vid den spanska gruvan Los Frailes kostade Boliden 500 miljoner kronor. 
 
1999–2001 Förlusterna tar fart sedan metallpriserna fallit, valutasäkringar misslyckats och värdena i flera köpta verksamheter tvingas skrivas ned.
 
Industrimannen Carl Bennet, Rune Anderssons gamla kollega, var den som lade upp en räddningsplan för Boliden som var nära en konkurs. Räddningsaktionen leddes tillsammans med förre ministern Anders Sundström. 
 
Carl Bennets räddningsplan gick ut på att en nyemission riktades till aktieägarna, som för varje aktie de ägde fick teckna två nya aktier till kursen 2 kronor. Detta skulle dra in 1,1 miljarder kronor till Boliden. Emissionen var garanterad av tunga svenska institutioner. Här fanns namn som Catella, SPP, Banco, Folksam, Skandia, fackföreningen Metall och de stora bankerna. I kretsen fanns även statligt ägda LKAB. Det sistnämnda bolaget var tänkt att gå in med 150 miljoner kronor i Boliden men detta belopp hade efter olika politiska turer minskat till en tredjedel. Carl Bennets bolag gick in med 100 miljoner kronor. 
 
Samtidigt hade Bolidens banker gått med på att omvandla 1,5 miljarder av sina lån, cirka en fjärdedel av lånen, till aktier i Boliden. På detta sätt garanterades Boliden mer än 2,6 miljarder kronor i friskt kapital. En grupp bestående av sex svenskar utsågs till rådgivande kommitté till Bolidens styrelse. Det viktigaste beslutet var att flytta tillbaka Bolidens säte till Sverige. Ordförande i den blivande styrelsen blev Carl Bennet och övriga ledamöter Göran Lindahl, Göran Collert, Kjell Nilsson, Bengt Lövkvist och Anders Sundström. 

I samband med Bolidens bolagsstämma 2001 i Toronto aviserade VD Thomas Cederborg att han ville lämna VD-posten. Det skedde efter starkt misstroende efter turbulensen kring avtalet med den chilenska affären. I stället utsågs Jan Johansson, som var ansvarig för Telia Networks, till ny VD för den krisdrabbade gruvkoncernen. Jan Johansson var så sent som vid nedteckningen av detta avsnitt fortfarande VD för Boliden.
 
Räddningsaktionen som skedde för Boliden som inleddes i början av 2001 var lyckosam på alla sätt, inte minst för bankerna som lyckades rädda hem sina krav. Boliden blödde dock fortfarande. Gruvbolaget  gjorde ett resultat efter finansnetto på minus 3,8 miljarder kronor under 2001, vilket ska jämföras med minus 5,7 miljarder för år 2000. Den svenska och europeiska verksamheten var dock i ett relativt bra skick. 

Boliden redovisade en vinst efter finansnetto på 17 miljoner för det första kvartalet 2002. Det var en rejäl förbättring från kvartalet innan, då bolaget gjorde ett resultat efter finansnetto på minus 320 miljoner kronor. De främsta orsakerna till det förbättrade resultatet var en ökad produktion vid Rönnskär och en väsentligt starkare kurs på den amerikanska dollarn. I mitten av 2003 så förde finländska Outokumpu och Boliden samtal om en strukturaffär. Carl Bennet ville förändra ägarbilden i Boliden så att en ny långsiktig ägare kunde ta makten, men också för att säkra den finansiella ställningen. Några månader senare aviserade Boliden att man förvärvade Outokumpus zink- och kopparverksamheter för 6,7 miljarder kronor. Genom affären blev Outokumpu huvudägare i Boliden. Boliden-aktien steg drygt 9 procent när affären offentliggjordes. 
 
I februari 2004 undertecknade Boliden och det kanadensiska gruvföretaget Breakwater Resources Ltd ett Letter of Intent där Boliden avyttrade sitt helägda kanadensiska dotterbolag Boliden Westmin (Canada) Limited (BWCL) till Breakwater. BWCL ägde gruvan MyraFalls. Boliden gjorde via försäljningen av Myra Falls en mindre reavinst på 5 miljoner kronor.  

I oktober 2005 meddelade Bolidens storägare Outokumpu att man sålt sina sista 16 procent av aktierna för 1,7 miljarder kronor. Så sent som i mars samma år, när Outokumpu senast sålde en storpost Bolidenaktier, sades att de återstående 16 procenten av aktierna var att betrakta som en industriell placering. Men industritänkandet höll inte längre än ett halvår. Strax efter detta så köpte den brittiska hedgefonden Lansdowne Partners 6 procent i Boliden, för omkring 700 miljoner kronor.
 
Finska Outokumpu missade den fenomenala kursrusningen i Boliden. Hösten 2005 sålde finnarna sina sista aktier i bolaget för 1,7 miljarder kronor. I januari 2006 hade de fått 4,2 miljarder kronor för samma post. En bättre affär gjorde däremot Lansdowne Partners. Sedan mitten av oktober 2005 hade Boliden-aktien stigit med 135 procent. Det innebar en finfin affär för hedgefonden Lansdowne Partners som i början av oktober blev största ägare i bolaget. 
 
I mars 2006 meddelade Bennet att han sålt nästan hela sitt innehav i Boliden för drygt 500 miljoner kronor. Den initiala investeringen var 100 miljoner kronor så den placeringen var ytterst lyckosam. Men affären var förstås inte riskfri då Boliden var riktigt illa ute när räddningsplanen sattes i verket.