Jesse Lauriston Livermore är en av historiens mest kända traders. Han verkade på Wall Street under 1920-talet och under sin karriär hann Jesse med att tjäna och förlora multimiljonbelopp i dollar räknat. Han var under hela sitt aktiva yrkesliv lika mycket gambler som trader. Hans avkastningskurva var spektakulär och stora förluster blev det onekligen på grund av hans enorma riskvillighet. Jesse hade emellertid en näst intill omänsklig förmåga att ta sig tillbaka efter stora förluster vilket gjorde att han gång på gång kom tillbaka som en förmögen man. Jesse Livermore upplevde under sin karriär de två stora börskrascherna åren 1907 och 1929. På toppen av sin karriär var Jesse Livermore god för mer än 100 miljoner dollar.

Jesse Livermore föddes den 26:e juli 1877 i Acton, Massachusetts. Han inledde sin karriär 15 år gammal, detta genom att rymma hemifrån för att slippa ett yrke inom jordbruket vilket var faderns önskemål. Alternativet blev att försörja sig genom att sköta posthanteringen på mäklarfirman Paine Webber i Boston. De första pengarna den unge Jesse tjänade använde han för att genomföra olika vad på the Bucket shop, en vadslagningsfirma som antog bet om prisrörelserna på New york-börsen. Snart hade Jesse tjänat sina första 1000 dollar. Spelverksamheten fortsatte och Jesse blev så framgångsrik att han till slut kastades ut från vadslagningsfirmorna eftersom de förlorade för mycket pengar till den energiske gamblern. Året var 1893 och Jesse hade spelat ihop ett kapital om 10 000 dollar.

Jesse flyttade då in till New York city. Han skulle med tiden komma att utveckla helt nya metoder och regler för att agera kortsiktigt på börsen. Dessa byggde på att realisera delar av vinsten när en position utvecklades i rätt riktning samtidigt som förlusterna skulle kapas snabbt. Dessvärre följde Jesse långt ifrån alltid sin egen tradingplan som i teorin var rätt. Han har också erkänt att hans ibland enorma förluster berodde just på oförmågan att följa den egna tradingplanen.

Tradingen blev därför inte alltid fullt så lyckosam och efter en tids handel var hela det initiala kapitalet förlorat. För att ta sig tillbaka lånade Jesse 500 dollar med vilka han ännu en gång spelade ihop ett kapital på the Bucket shops. Med 2500 dollar på fickan återvände Jesse till New York och efter att ha återbetalat lånet började han åter att handla på börsen. Han fortsatte även det lyckosamma spelandet på the Bucket shops vilket gav honom månatliga inkomster.

Morgonen den 9:e maj 1901 var Jesse Livermores förmögenhet 50 000 dollar. Vid tradingdagens slut var denna förmögenhet lika med noll. Det behöver väl knappast påpekas att risktänkandet denna dag måste ha varit obefintligt. Jesse fick ännu en gång bege sig till the Bucket shops för att arbeta sig upp med små insatser om 10-tals dollar. Han vann dock konstant, delvis genom att manipulera priserna i tunt omsatta aktier i vilka han sedan ingick vad. År 1902 har Jesse åter ett ansenligt kapital att handla med och han gjorde då comeback på New York börsen. Våren 1906 gjorde han sin största vinst hittills då snabba blankningsaffärer inbringade 250 000 dollar. Jesse blev därmed en av börsens storspelare. Vad få visste var att Jesse led av en klinisk depression som med dåtidens medicinska förutsättningar var omöjlig att bota. Kanske kan detta psykiska handikapp förklara varför Jesses karriär och resultat kom att utvecklas i tvära kast där succé hastigt kunde avbrytas av totala fiaskon.

År 1907 drabbades Wall Street av en omfattande börskrasch som gjorde flera stora börsaktörer ruinerade. För Jesse som lyckades gå kort i marknaden vid exakt rätt tillfälle hade kraschen helt motsatt effekt. När börsslakten var över hade Jesse tjänar enorma summor och var god för hela 3 miljoner dollar. Han hade lyckats vända sin negativa trend och tillhörde äntligen den vinnande sidan. Ännu en gång skulle han emellertid förlora allt genom att lyssna och agera på dåliga råd och dessutom vid ett flertal tillfällen bryta mot sina egna tradingregler. 1914 hade Jesse skulder på över en miljon dollar vilket gjorde att han förklarades bankrutt. Redan året därpå hade han emellertid genom disciplinerad trading åt en större kund tagit sig tillbaka och var god för 145 000 dollar. De följande åren blev en succé för Jesse som nu agerade disciplinerat efter en strikt strategi. Han följde sin tradingplan och tjänade miljoner dollar genom kortsiktig handel.

Även historiens mest kända börskrasch som ägde rum år 1929 blev en succé för Jesse som återigen lyckades pricka toppen och gå kort i marknaden vid exakt rätt tillfälle. Efter denna tidernas största börskrasch stod Jesse på toppen av sin karriär med en samlad förmögenhet på över 100 miljoner dollar. Ett kapital som med lite sunt risktänkande borde vara omöjligt att förlora men som bara några år senare skulle vara helt utraderat. Redan fem år efter rekordåret 1929 var Jesse Livermore ännu en gång helt bankrutt. Ingen vet riktigt hur detta totala misslyckande gick till men klart är att förlusterna tog mycket hårt på Jesse som aldrig skulle resa sig till sin tidigare nivå som trader.

År 1939 skrev Jesse den kända boken How to Trade in Stocks. Boken gavs ut året därpå, samma år som Jesse Livermore dog. Ett citat från boken finner du nedan.

“The game of speculation is the most uniformly fascinating game in the world. But it is not a game for the stupid, the mentally lazy, the person of inferior emotional balance, or the getrich-quick adventurer. They will die poor.”

—Jesse Livermore, How To Trade In Stocks

Jesse Livermore dog genom självmord den 28:e november 1940. Självmordet föregicks av en plågsam skilsmässa som enligt Jesses tragiska avskedsbrev hade stor inverkan på hans beslut att ta sitt eget liv. Jesses livslånga depression tog slutligen överhanden vilket medförde att Jesse fattade beslutet att sätta revolvern mot sitt eget huvud. En orolig själ fick därmed sin sista vila och namnet Jesse Livermore skrevs in i historieböckerna. Hans livsberättelse vittnar mer än något annat som skrivits om hur extremt svårt det är att följa en tradingplan när den emotionella faktorn tar makten över det logiska tänkandet.

Finansmannen Victor Forss ärvde en förmögenhet från sin far som var byggmästare. Sedan byggde Victor upp sin förmögenhet ytterligare under åttiotalet genom omfattande fastighetsspekulation. I början av 1990-talet tillhörde han den rikaste skaran av svenskar. Förmögenheten byggdes också upp via en rad affärer under 1980- talet, bland annat genom cornerpositioner i både Handelsbankens och Wallenbergarnas maktcentrum.

Familjen Forss har ett brokigt förflutet i oljesektorn. På 1990-talet ledde Victor och sonen Eric Forss sitt Forcenergy, som producerade olja i USA. Forcenergys ursprungliga ide‚ var att förvärva redan existerande gas- och oljekällor och med olika metoder öka effektiviteten på utvinningen. Affärsidén beskrevs som en förutsägbar och säker verksamhet. 1998-1999 ville Forcenergy Inc göra en nyemission på upp till 150 miljoner dollar motsvarande 1,2 miljarder kronor. Men då blev det problem när huvudinvesterarna helt drog sig ur. Madison Dearborn Partners och Oaktree Capital Managements skulle stå för närmare en tredjedel av den totala emissionen.

Nyemissionen på nära 1,2 miljarder kronor var av högsta vikt för Forcenergy som sett sitt kassaflöde minska drastiskt till följd av det låga oljepriset. I mars 1999 begärde Forcenergy rekonstruktion enligt den amerikanska konkurslagstiftningen. Forcenergy hade länge varit kraftigt överbelånat och med ett oljepris på allt lägre nivåer gick inte ekvationen längre ihop. Forcenergy hade därför under en längre tid släpat efter med betalningarna och bolagets skulder uppgick till cirka 740 miljoner dollar. Av dessa var 375 miljoner dollar företagsobligationer. Enligt rekonstruktionsförslaget skulle Forcenergys gamla ägare bara få 4 procent av det rekonstruerade bolaget. Därutöver fick de optioner i bolaget motsvarande totalt 2 procent av aktierna. Detta var något som de små aktieägarna rasade över. Sedan återhämtade sig oljepriset och bolaget började återigen tjäna pengar.

Den 21 januari år 2000 avnoterades Forcenergy från Stockholmsbörsen. Forss holdingbolag Forsinvest försattes i konkurs och Wictor Forss stämdes av bland annat Föreningssparbanken. Familjen Forss jagade nu efter tillgångar för att kunna betala sina stora skulder. En av fordringsägarna var mäklarfirman Fischer Partners med ett krav på familjen Forss svenska bolag Forsinvest. Bolaget krävdes på 4,3 miljoner kronor, där 2,5 miljoner var pengar som Wictor Forss hade gått i borgen för personligen. Forceenergy var aldrig den kraft många räknat med.

Forcenergys förluster på närmare 1 miljard kronor var bolagets enda värdefulla tillgång. På marknaden för förlustavdrag gick det nämligen att få upp till 80 miljoner kronor för den typen av skalbolag som sedan användes för att kvitta mot vinster. Fischer Partners fick nu uppdraget att hitta en köpare till förlustmiljarden. En spekulant på förlustavdragen var verkstadskoncernen Hexagon. I slutet av oktober 1999 blev Hexagon ny ägare till Forcenergy och därmed ett förlustavdrag på närmare en miljard kronor. Förlusterna användes för att få bort vinster i Hexagons dotterbolag Högman Industri Verktyg.

Skattemyndigheten gjorde i början av 2001 en oannonserad revision hos Fischer Partners. Då upptäcktes transaktioner i samband med Forcenergy-affären. Skattemyndigheterna fann att mäklarfirman fått 12 miljoner kronor för att hitta en köpare till Forcenergy. Men samma dag som ersättningen kommit in på Fischers bankkonto hade 10 miljoner kronor av provisionen förts vidare till skatteparadiset British Virgin Island och företaget Jay Investment. Enligt Fischer Partners avsåg betalningen ett konsultarvode för utförda finansiella tjänster.

Men skattemyndigheterna menade att det handlat om en ren luftfaktura och att Jay Investment aldrig utfört något egentligt arbete åt Fischer Partners. Därför underkändes kostnadsavdraget för fakturan och mäklarfirman upptaxerades med 10 miljoner kronor. Dessutom tvingades Fischer betala en extra straffskatt för att bolaget lämnat felaktiga uppgifter. Vem som stod bakom Jay Investment har aldrig framgått eftersom bolag registrerade på British Virgin Island inte behövde lämna ut sådana uppgifter. I Sverige företrädes mäklarfirman av advokaten Björn Rosengren som också varit juridiskt ombud för familjen Forss.

Paul blev intresserad av trading redan på college. Han läste en artikel om Richard Dennis, som gjorde ett stort intryck på Paul. Han tyckte då att Richard Dennis hade det bästa jobbet i världen. Pauls farbror Billy Dunavant var en framgångsrik cottontrader. 1976 efter att Paul slutat college så frågade han sin farbror om han inte kunde hjälpa honom att komma igång som trader. Billy skickade Paul till Eli Tullis, en mycket känd cottontrader, som bodde i New Orleans. Paul åkte till Eli och blev erbjuden ett jobb på golvet på New York Cotton Exchange. Han startade som mäklare och under det andra året drog han in 1 miljon dollar i courtage.

1980 bestämde sig Paul för att börja trada på egen hand. Han blev en floortrader på New York cotton Exchange och blev väldigt framgångsrik. Från 1980 till 1984 hade han bara en minusmånad. 1984 var han uttråkad och ville fokusera på något nytt och blev i stället fondförvaltare. Paul startade Tudor Futures Fund i september 1984 med 1,5 miljoner dollar. I slutet av oktober 1988 hade varje 1000 dollar satsade i fonden ökat till 17 482 dollar samtidigt som kapitalet han förvaltade hade stigit till 330 miljoner dollar. Egentligen borde kapitalet under förvaltning varit ännu högre, men Paul stoppade nya insättningar i fonden i oktober 1987.

En av Pauls Tudors största framgångar är att han förutsåg den ”svarta måndagen” i oktober 1987. Den månaden fick Paul en avkastning på 62 procent och för hela 1987 var avkastningen kring 200 procent. Oftast så lär man sig mest av sina misstag, inte på sina bra affärer. Det största misstaget Paul gjorde i början var att köra för stora positioner. Han drog ned på positionsstorleken då han tidigt i sin karriär förlorade 60-70 procent på en enda affär i bomullsterminer. Paul började inte enbart trada mindre utan också snabbare och mer defensivt. Han tänkte i stället hur mycket han kunde förlora på en affär än hur mycket vinst en affär kunde ge.

Paul drar ned på positionsstorleken när tradingen går dåligt för att sedan växla upp när det går bättre och har flyt i marknaden. Paul riskerar inte några större pengar inför viktig statistik eller rapporter, eftersom det är gambling och inte trading. Det viktigaste i trading enligt Paul är alltså att spela ett bra försvar, inte bra vara för offensiv. Paul Tudor Jones betonar vikten av att inte bli alltför girig. Som placerare måste man hålla sitt ego i schack. Paul har alltid haft sin egen tradingstil. Hans stil är unik och Pauls avkastning är helt okorrelerad med andra kapitalförvaltare. Det kanske mest imponerade är att han lyckats tjäna stora pengar med mycket små draw downs. Paul har varit framgångsrik i allt han tagit sig för.

Paul Tudor Jones har blivit allt mer politiskt aktiv med åren. Trots att han gav till en handfull kandidater 2008, fick han uppmärksamhet när han var värd för ett välgörenhetsevenemang för Barack Obama på hans herrgård i Greenwich maj 2007. År 1994 betalade han 11 miljoner dollar för herrgården i Greenwich, som han sedan rev ner 1998 för att bygga en 13.000-square-foot hus värt cirka 60 miljoner dollar. Pauls nettoförmögenhet uppskattades till 5,1 miljarder dollar av Forbes under 2019.

I slutet av mars i år sade hedgefondförvaltaren Tudor Jones i en intervju med CNBC att marknaden kan noteras högre i juni trots att han såg en turbulent månad framöver. Och han fick verkligen rätt då april blev en väldigt bra börsmånad. Kommentarerna från Tudor Jones kom i samband med en av de största utförsäljningarna någonsin på världens börser på grund av coronahysteri. Dow Jones index och S&P 500 föll med minst 26 procent från sina respektive all-time highs, innan en kraftig återhämtning skedde.